Av med masken – här är personen bakom Älgvis

Nu är det dags att ta reda på vem som gömde sig bakom masken som Älgvis.

Bakom dräkten fanns Alice Sigurd, till vardags hemmahörande i Onyx IBK, som under finaldagen klev rakt in i händelsernas centrum och blev en viktig del av arrangemanget.

Vägen till rollen började inte med en lång plan eller en tydlig ambition utan snarare med en uppmaning från personer i hennes närhet.

– Det var mina vänner som skickade ansökan till mig på Instagram och skrev att “du borde söka”. Då tänkte jag att ja, jag borde testa, så jag gjorde det och tänkte inte så mycket mer på det. Sen blev jag uppringd typ två veckor senare att jag blivit utvald och då tänkte jag “vad kul, det måste jag testa”.

Att det till slut blev just hon som fick kliva in i rollen känns, i efterhand, ganska naturligt. Personligheten matchade uppdraget – även om hon själv inte överanalyserade det från början.

– Jag bryr mig inte så mycket om vad andra tycker och gillar att prova nya saker. Jag är skämtsam och energisk. Sen har jag gjort liknande grejer i min hemmaförening också, så det passade ganska bra.

Väl på plats under finaldagen blev det snabbt tydligt att rollen som Älgvis inte bara handlar om att synas – utan om att vara en aktiv del av hela arrangemanget. Något som också överraskade henne.

– Jag blev överraskad över att jag fick vara en så stor del av arrangemanget och finalen. Jag kände verkligen att jag hade en viktig roll.

En stor del av uppdraget kretsade kring mötet med publiken. Att röra sig fritt i arenan, ta kontakt och bidra till stämningen visade sig bli både intensivt och väldigt givande.

– Det roligaste var att träffa alla människor på plats. När man gick runt i FunZone ville många ta bild, både barn och vuxna. Alla var så glada och hälsade.

Samtidigt gav rollen också en inblick i delar av evenemanget som de flesta besökare aldrig får se. Bakom kulisserna pågick ett helt annat fokus, något som satte ytterligare perspektiv på upplevelsen.

– Jag fick se spelarna backstage som var otroligt fokuserade. Det var häftigt att få se den sidan också. Sen var det väldigt högt tryck i arenan, även om jag inte såg allt själv utan blev guidad av min ledsagare.

Trots värmen och den begränsade sikten är det inte de sakerna som fastnar i efterhand. Istället är det relationerna och mötena som lämnar störst avtryck.

– Favoritminnet är att lära känna alla nya personer, speciellt min ledsagare. Men också när vi gick runt bland publiken och i entrén inför matcherna, då kom det fram så mycket folk.

När hon blickar tillbaka på dagen blir det tydligt vad som faktiskt krävs för att kliva in i rollen – och få ut det mesta av upplevelsen. Det handlar mindre om att prestera och mer om att våga.

– Man måste våga bjuda på sig själv, inte bry sig så mycket och vara glad. Våga ta kontakt med folk och ha mycket energi.

Och för den som funderar på att söka nästa gång råder det inga tveksamheter om rekommendationen.

– Ja, absolut. Man kommer väldigt nära finalen på ett sätt som man antagligen aldrig skulle göra annars. Det är verkligen en unik upplevelse.

Masken är nu av – men rollen som Älgvis lever vidare.

Nästa SM-final väntar en ny person på att kliva in i dräkten, ta plats i arenarummet och bli en del av upplevelsen för tusentals andra.