Målvakterna som håller Skoghall på toppen

Med näst minst insläppta mål av alla lag i Damallsvenskan i nuläget och alla tre högt uppe i målvaktsligan är det svårt att säga att Jennifer Peeters, Isabell Lidbrand och Julia Mossberg har haft något mindre än en godkänd säsong hittills. Detsamma gäller hela laget som just nu toppar Allsvenskan Västra.

Svensk Innebandy har pratat med Jennifer Peeters och Isabell Lidbrand som tillsammans med målvaktskollegan Julia Mossberg har ett bra samarbete och trivs väldigt bra ihop.

– Jag och Isabell har känt varandra väldigt länge. Vi vet vart vi har varandra och hur vi jobbar på planen. Det är jag och Julia som är nya för varandra men vi har en bra kommunikation mellan oss tre, berättar Peeters och fortsätter:

– Vi är tre målvakter med väldigt olika spelstil vilket är bra att ha i ett lag. Vi höjer varandra med våra olika styrkor.

Lidbrand instämmer och menar precis som Peeters att deras olika styrkor är en stor fördel för laget och bidrar till en trygghet för gruppen.

– Vårt samarbete fungerar väldigt bra. Jag och Julia har känt varandra sen grundskolan och Jennifer är en av mina bästa vänner så jag har en stor tillit till båda, berättar Lidbrand. 

Lidbrand har även spelat med båda av hennes målvaktskollegor förr, inte minst med Peeters som hon spenderade flera år tillsammans med i Hagfors IF Uddeholm. Peeters och Lidbrand spelade även tillsammans i division 3 med Hertzöga BK förra säsongen och har nu återförenats i Skoghalls IBK. 

Varken Peeters eller Lidbrand har varit något annat än målvakter under sina karriärer, även om det inte var tanken för någon av de från början. Unga Lidbrand ville alltid bli målvakt, men inte i innebandy.

– Jag ville bli hockeymålvakt, det var min högsta dröm ända sedan dagis. Min farbor var innebandytränare i Skoghall, så när jag var runt åtta år fick jag komma och testa på att vara innebandymålvakt. Sedan dess är det alltid innebandymålvakt som har gällt, berättar Lidbrand. 

För Peeters blev det målvakt av en ren slump. Vid 12 års ålder skulle hon vara med i ett klassmästerskap i innebandy och hade till och med köpt en ny klubba för att kunna spela, men så blev det inte. 

– Det var ingen som ville stå i mål så då fick jag ta den. Jag tyckte väl att det var ganska roligt och så fick jag stå nästa match också. Att bli målvakt var ju inte önskan från början men det blev så, berättar Peeters. 

Nu är de tillsammans tillbaka i Skoghalls IBK, ett lag som går mot ett bra avslut på första halvan av säsongen. I frågan om vad det är som ligger bakom Skoghalls prestationer hittills svarar både Peeters och Lidbrand att de två största bidragande faktorerna är lagets sammanhållning och bredd. 

– Vi har jobbat väldigt mycket med sammanhållningen i laget och hittat en bra sammanhållning väldigt fort. Vi är bekväma med varandra både på och utanför planen, säger Peeters. 

Lidbrand instämmer men menar även att laget inte alltid har presterat på topp i alla matcher. 

– Det är framförallt bredden vi har i truppen och att vi har en bra sammanhållning. Jag känner att jag kan vara med vem som helst i laget. Men jag tycker ändå inte att vi har kommit upp i nivå. Vi alla vet att vi har ännu mer att ge, säger Lidbrand och fortsätter:

– Det är delar av matcher där vi spelar riktigt bra men sen blir vi för bekväma och då går det sämre. Men vår styrka är att vi kommer tillbaka och vinner matcherna ändå. 

Båda instämmer om att bredden i truppen visar sig i lagets tre stabila femmor, som alla tre kan producera framåt men även hålla igen bakåt. 

– Om en femma inte har en jättebra dag så vet vi att det finns andra spelare som kan producera. Det behöver inte vara så att det är samma spelare som måste prestera för att vi ska vinna, menar Lidbrand. 

Peeters och Lidbrands individuella säsonger har enligt de själva varit godkända än så länge. Båda två har behövt att återigen anpassa sig till det allsvenska tempot men upplever nu efter halva säsongen en större bekvämlighet i spelet. 

– Jag hade en lugnare säsong förra året då jag gick ner och spelade i division 3. Hoppet tillbaka upp i Allsvenskan är stort och det var väldigt märkbart i början, berättar Peeters och fortsätter:

– Nu känner jag att jag börjar komma tillbaka in i det allsvenska spelet och bli bekväm i det. Det var trevande i början men nu känns det bra. 

Lidbrand berättar att hon under början av säsongen inte kunde vara så närvarande då hon har barn, men att hon nu senare under säsongen har kunnat vara med mycket mer, vilket har fungerat bra.

– Hittills har jag bara spelat två matcher men jag har varit med på flera. Prestationsmässigt är jag nöjd, men det svåraste är det psykiska och att jag inte riktigt har ett kontinuerligt matchspel som jag är van vid, säger Lidbrand och fortsätter:

– Min styrka är ändå det psykiska, speciellt nu efter att jag har fått barn. Jag spelar med ett helt annat lugn och tar det inte för givet. 

De psykiska utmaningarna i spelet är en återkommande aspekt som kan vara svår att hantera för alla spelare, såväl som för målvakter. Både Peeters och Lidbrand menar att det inte har varit enkla matcher för dem även om laget har vunnit, framförallt på grund av det mentala. 

– Vi har varit det spelförande laget i nästan varje match vilket gör det svårt att stå i mål. Det blir många långa sekvenser där man inte har något att göra men sen kommer det helt plötsligt en kontring och då är man inte med i matchen, säger Peeters, och Lidbrand instämmer:

– Matchbilden blir inte fördelaktig för mig som målvakt. Jag kan vara halv-kall fram till tredje perioden, sen får vi ett boxplay och då måste man helt plötsligt vara med. Det är en mental svårighet att hela tiden vara redo. 

När Peeters och Lidbrand får svara på vad de anser är det bästa med att vara målvakt och vad den största utmaningen är, blir svaret egentligen detsamma för båda frågorna. Det bästa kan även bli det sämsta, beroende på utfallet.

– Det bästa med att vara målvakt är att spela de matcher där det verkligen gäller, när allting hänger på att jag antingen räddar bollen eller släpper in den, säger Peeters och fortsätter:

– Antingen så kanske vi förlorar en viktig match för att jag inte tog bollen, eller så räddar jag den och blir matchhjälte. Att vara den sista personen mellan bollen och målet är en utsatt position.

– Det är att man är den sista posten och att man har en väldigt viktig roll. Jag älskar ju straffar till exempel, jag tycker verkligen om att man själv är med och avgör matchen, instämmer Lidbrand och trycker återigen på psyket som den viktigaste aspekten:

– Du måste ha ett bra psyke, helt klart. Jag vet ju vad jag kan men psyket kan spöka ändå. Det är viktigt, även om man till en viss del kan falla tillbaka på erfarenhet och rutin.

Förutom utmaningarna på planen så upplever även Peeters en utmaning i det sociala, då att vara målvakt ibland kan kännas ensamt. 

– Jag skulle kunna gå en hel träning utan att prata med någon egentligen, om jag bara väljer att stå kvar i målet. Det blir inte lika naturligt att prata med utespelarna på samma sätt som om jag hade varit en spelare i en femma, menar Peeters och utvecklar:

– Som målvakt behöver man ta plats om man vill komma in i gänget och för att få sin åsikt hörd, då man kan bli lite bortglömd ibland.

Avslutningsvis fick Jennifer Peeters och Isabell Lidbrand dela med sig av sina råd till andra målvakter och lyfta det som de anser är bra att tänka på. 

– Man ska våga gå sin egen väg. Jag kör till exempel en helt annan försäsong och uppvärmning än mina medspelare för att jag har det behovet. Jag jobbar med det jag behöver jobba på och det fungerar jättebra, säger Lidbrand och fortsätter:

– Man ska hitta och göra det som fungerar för en själv så att man kan bli så bra som möjligt och ta hand om kroppen på bästa sätt. 

– Skulle jag säga något till mitt yngre jag så är det att en förlust inte bara hänger på dig som målvakt. Vissa gånger så hade du inte kunnat göra mer, även om det känns så, säger Peeters, och avslutar:

– Man ska inte skylla på sig själv för ett helt lags förlust, jag tror att det är väldigt lätt att göra. Bollen ska gå igenom många spelare innan den hamnar i mål.

Foto: Thomas Berglund