Nuvarande riktlinjer och rekommendationer avseende match, träning och cup:

Läs mer

Könsfördelning

Föreningsinspiration är en intervjuserie där vi kontaktar föreningar för att lyfta olika ämnen som vi hoppas kan inspirera föreningar och skapa ett erfarenhetsutbyte.
Tjejer representerar ungefär 30% av alla aktiva innebandyspelare inom distriktet och sett över hela landet. Öckerö IBK och Pixbo Wallenstam är två föreningar som har cirka 40% tjejer. Vi har pratat med Daniel Hansson (ordförande) i Öckerö IBK och Inge Nilsson (ungdomsansvarig) i Pixbo Wallenstam om detta.

del 1, Öckerö IBK:
Har ni arbetat aktivt med denna fråga? (i så fall hur)
Absolut, vi har kontinuerligt under många år ställt oss frågan varför det är och har varit så mans och pojk dominerat i föreningen både bland spelare, ledare och styrelse etc. Vi har väll inte hittat ett konkret recept på hur man kan få in tjejer och kvinnor i föreningen. Men vi har specifikt jobbat länge och metodiskt med detta. Ex. pratat med många kvinnor och tjejer på ledar- och spelar-sidan vad som behövs för att fler tjejer och kvinnor skall engagera sig och vara med i våran föreningen. Tror en del av nyckeln, som vi haft,  är att vi på tjejsidan har lyckats få fram kvinnliga ledare och tränare som är och kan bli förebilder för tjejerna. Är viktigt att det finns kvinnliga förebilder. Ett annat exempel på att vi numera fått in fler tjejer är att vi valde att dela upp pojkar och flickor vid innebandyskolan. Varför det gjorde skillnad kan man alltid spekulera i. Men det blev skillnad. Idag har vi tjejlag hela vägen. Från yngsta födda 12/13 till vårat damlag. Så ja, vi jobbar hela tiden med frågan hur vi kan göra saker bättre och hur man kan få med fler tjejer och kvinnor i föreningen.

Hur tror ni att man kan få fler tjejer att spela/ fortsätta med innebandy?
Återigen, så måste jag säga kvinnliga förebilder. Är så viktigt att det finns det. Ex. så har vi ställt frågan till många tjejer varför dom försvinner helt ur föreningen när dom slutar spela. Den frågan har vi jobbat mycket med. Nu har vi lyckats få med fler kvinnor som ledare, som även tidigare spelat själva. Är grymt viktigt att vi kan få ta tillvara på den kunskapen och erfarenheten som dom har byggt upp över åren. Där har vi jobbat mycket målmedvetet. Sen är det att vara lyhörd. Tjejer och killar funkar inte exakt samma, så är det. Då måste man se vad man kan göra för att möta upp det som just tjejerna eftersträvar. Som förening så måste man våga ändra och tänka nytt.

del 2, Pixbo Wallenstam:
Har ni arbetat aktivt med denna fråga? (i så fall hur)
Vi har en långtgående historia av att alltid varit en jämställd förening, och en av få föreningar som har elitlag i högsta serien för både Dam och Herr. Detta ligger är en av grunderna till att tjejer lockas till att spela innebandy hos oss. En annan är så klart att vi tydligt visat i alla år att tjejerna får samma möjligheter och rättigheter inom föreningen – könet avgör inte! Detta har blivit tradition och ”allmänt känt” inom Mölnlycke, vilket gör att det är naturligt att vilja spela innebandy - även som tjej (varför inte)! Vi har dock inte 50% tjejer inom föreningen, utan runt 40% som VSIBF nämner ovan. Tjejerna startar sitt innebandy något/några år senare än killarna, och vi får ibland gå ut och göra reklam på skolorna i Mölnlycke om att vi behöver fler tjejer inom någon viss ålderskull. Vi startar oftast första året med ett ålders-sammanslaget lag (den gångna säsongen var det flickor födda 2012 och 2013 som bildade grupp tillsammans), men att de slås isär direkt nästkommande år. På killsidan så är det tvärtom väldigt många som vill vara med redan första året (födda 2013), men omsättningen är större.

Hur tror ni att man kan få fler tjejer att spela/ fortsätta med innebandy?
Mölnlycke är ju en ”innebandy-ort” där Pixbo Wallenstam är minst lika kända och attraktiva som fotbollsföreningarna. Vi har därmed ett bra utgångsläge, och måste inte göra några större satsningar.

Jag kan inte hur andra föreningar jobbar med frågan, men det gäller att ”komma över puckeln” så att det blir lite mer ”självgående” med flicklagen, så att man inte tvingas ha 2-3 åldrar i varje träningsgrupp. Det sociala i träningsgruppen är väldigt viktigt inom tjej-idrotten, och om man är nykomling som 8 åring och får spela med 8-10-åringar så är det inte så konstigt att man tycker det är svårt och kanske ”läskigt” för att de är så stora… Men när inte underlaget är tillräckligt stort så blir det ju nödvändigt med blandade åldrar – tyvärr…

Det skulle säkerligen vara positivt med mer innebandy i grundskolan, men då måste tjejerna få spela för sig själva (utan killar) så de ”får röra bollen”. Lärarnas intresse och kunskap i sporten styr troligen hur intressanta dessa gympa-pass blir eller inte…