Thomas Andersson - elitdomare

Varför började du döma?
Jag började döma i september 1993. Fick förfrågan på en träning, då alla föreningar i Stockholm behöver ha domare. Gick domarkurs och började döma. Har alltid tyckt det varit kul att testa på saker, för jag vet ju inte om det är kul eller tråkigt om jag inte testat på det!
 
Vad har du för tips till nya domare?
Lär er acceptera att alla gör fel, så också domare. Men reflektera, lär av misstagen så gör man inte om dem! Döma med olika kollegor ger möjlighet att döma på olika sätt, då kollegorna är olika. Se vad kollegorna i omgivningen gör bra och försök ta efter, men det är viktigt att skapa en egen stil, bli ingen kopia.
 
Vad vill du säga till killar och tjejer som funderar på att bli innebandydomare?
Det är sjukt kul, ett bra extraknäck där man bestämmer själv när man kan och vill döma och man utvecklas som människa. Jag har mycket min domarkarriär att tacka för hur jag är som människa idag!
 
Hur förbereder du dig inför att döma SM-finalen?
Vi har våra rutiner och de ska vi hålla på, så även på lördag. De innefattar att vi är i hallen minst 90 minuter innan match, har musik i domarrummet, går ut och spelar fotboll och förbereder oss för match genom analys före och även efter match. Enda skillnaden blir att vi checkar in på hotell kvällen innan.


Thomas Andersson och Kalle Fahlander

Hur har du utvecklats som person sedan du började döma?
Som domare har man ingen annan att luta sig på, man fattar sina egna beslut och stå för dem. Det gör att jag utvecklat en trygghet i mig själv, att jag klarar detta även om det ”blåser kallt”! Sedan kan man konkretisera många färdigheter som man per automatik är tvungen att lära sig och hela tiden får träna på och praktisera och de är bl.a. konflikthantering, situationsanpassat ledarskap (man kan inte leda alla på samma sätt), förhandlingsteknik, hur man använder sitt kroppsspråk, hur man kommunicerar på bästa sätt och hur man hanterar feedback, både konstruktiv och inte lika konstruktiv. Dessa färdigheter tar jag med mig som privatperson och direkt in i yrkeslivet!
 
Hur ska vi få fler innebandydomare?
Det gäller stötta unga domare (både tjejer och killar), så de lär sig hantera sin omgivning och ge dem tid att växa sig starka och oberoende. Om de inte får det stödet slutar de och det är det största problemet med återväxten hos unga domare. Det är svårt att döma ungdomsmatcher där tränare och föräldrar inte tänker på hur deras agerande påverkar en ung människa. De tänker nog inte på att som ung är man väldigt osäker innan man hunnit växa till sig och fått ”skinn på näsan” och då kan en inte så genomtänkt, ofta partisk kommentar faktiskt få en ung domare att tycka att det inte är roligt längre och inte värt det, för alla bara klagar, så lägger man av även om man är en jättebra domare!
 
Vad är det roligaste med att vara domare?
I början var det utmaningen, mångfalden att se olika lag, spelare, juniorer/seniorer. Då spelade jag även och innebandy var det roligaste som fanns, så all ledig tid utanför skolan lades på detta, att spela och döma. Sedan blev det att lära känna kollegan, en kille som var en i laget, visste inte så mycket om honom men som sedermera blev min bäste vän och var best-man på mitt bröllop. Nu är det sportsliga med proffsigt inställda klubbar med mycket publik, den sporrande konkurrensen från kollegorna på elitnivå som tvingar mig att inte stanna upp och tycka att jag är ganska bra, utan att hela tiden utveckla sig för att inte bli nerpetad. Sedan är det ett privilegium att få döma internationellt med väl planerade turneringar och med hoppet om att Innebandy skall bli en OS-sport som den ultimata moroten. Sen skall det bli enormt kul att stå i ett fullsatt Globen på lördag!
 
Hur känns det när ledare, spelare eller publik häver ur sig dumheter?
Dumheter är ofta inte så konstruktiva åsikter och dem kan man snabbt avfärda och kanske le åt. Är det elakheter riktade mot mig eller Kalle kan man bli förbannad men är det påpekanden på att man gjort fel, ja då är det bara att erkänna och se till att inte göra om misstaget.
 
Vad ser du som din viktigaste uppgift på planen?
Att jag har 60 minuter på mig att hjälpa spelarna spela Innebandy!
 
Vad ser du som den största utmaningen med att vara domare?
Att oavsett match (herr/dam, junior/senior, mkt publik/lite publik, hög division/låg division – alla dessa parametrar påverkar hur matchen utvecklas) hitta den perfekta balansen av att vara domare (dvs. döma efter regelboken) och att vara matchledare (dvs. att hjälpa spelarna spela Innebandy utan att begå förseelser!). Lyckas man med detta blir det bra spel och bra stämning på planen och på läktaren.