Kraven på framtidens innebandyspelare.
En summering av SM i Nyköping för herr- och damjuniorer.
Mitt tredje år som förbundskapten. Mitt femte år i rad jag noggrant följer SM. Min tredje krönika där jag sammanfattar det jag tycker vi är bra på i Östergötland och det vi kan bli bättre på. Blir reflektionerna fler i år än vanligt på krönikan eller kör vi på som vanligt ?
Meningen med distriktslagen – vad är den ?
Givetvis är det en chans (för vissa den enda chansen) för våra spelare att synas i landet. För de spelare som ”satsar” är detta de viktigaste matcherna på säsongen. Att synas och uppmärksammas är en stor del om du vill nå långt.
Ett annat mål är givetvis spelarutveckling i Östergötland. För spelarna en chans att mäta sig med de bästa i vårt distrikt och de som blir uttagna får chansen att mäta sina krafter mot de bästa i andra distrikt. En mycket god värdemätare på hur bra vi är på att utveckla våra barn och ungdomar till innebandyspelare. En fingervisare om vilken kompetens våra ledare och spelare runt om i länet besitter. En fingervisare kring vad vi behöver träna mer på.
Östergötland är Sveriges tionde största innebandydistrikt. Det finns ca 5000 innebandyspelare i länet. 4000 av dem är killar och 1000 tjejer. Med viss felmarginal kan man säga att 6 distrikt är betydligt större än oss – dvs har fler än 7000 spelare. Resterande platser (9-7) fylls av distrikt med ca 5200-5500 spelare. Distrikt vi alltså borde kunna rubba.
Årets upplaga av HJ/DJ SM i Nyköping gav oss inga framskjutna placeringar. Inget av lagen avancerade vidare ur gruppspelet. Sett till kvartsfinalplatser borde vi få minst ett av lagen dit varje år och oftast båda. Är detta SM då ett misslyckande ?
Det första och enkla svaret måste givetvis vara JA. Vi borde kunna bättre. På damsidan har vi i år haft en mycket jämn damtvåa (övre halvan), två lag i div 1 – så visst borde tjejerna kunnat prestera bättre. På herrsidan har vi aldrig haft så många lag så högt upp. Finspång, Solfjädern och Linköping i
div 1, Mjölby i div 2 och Vingen kvalade sig åter upp till div 2. Många av våra spelare har spelat i dessa lag, många bör ha haft ett gott träningstempo, många bör ha tränat ”ganska mycket” med tanke på serietillhörighet. Varför lyckas vi inte då ?
Tränar vi för lite och med för dålig kvalité i Östergötland ? Vilka brister kan vi fortfarande se i våra spelare ?
Jag börjar med tjejerna.
Under de senaste tre-fem åren har våra tjejer gjort en imponerande resa. Från att ha åkt till SM som slagpåsar och varit en munsbit för de flesta lagen är vi nu nära. Årets upplaga borde kanske tom kunnat ta sig till slutspel. Vissa förhoppningar fanns. Tyvärr lyckades inte tjejerna infria detta. En dålig första dag förstörde alla chanser till avancemang. Segern över Blekinge var programenlig, även om spelet inte lyste. Matcherna mot Sörmland och Småland var en klar underprestation av flertalet tjejer. Sista dagens match mot Västmanland var det härligt go i gänget. Alla på tå och på G. Förlust, men en väl godkänd prestation. Det mest uppenbara som tjejerna behöver öva på är fortfarande teknik. Motståndarnas passningsspel och skott är betydligt bättre än våra tjejers. Vi har gått framåt men har fortfarande en bra bit kvar – mer teknikträning och spel på små planer ! Denna typ av träning kommer även gynna punkt två, bättre och smartare rörelseschema på planen. Den lilla planen tvingar fram ett mer kvicktänkt rörelsemönster både i försvars- och anfallspelet, teknikträningen kommer leda till möjligheter att klara av detta med boll.
Positiva bitar att ta med sig är tjejernas fysiska status som bättrats enormt de senaste åren. De taktiska kunskaperna börjar också synas – tjejerna kommer oftare rätt i banan och ”vet” var motståndarna kommer att göra i nästa läge.
Slutsummeringen denna gång blir att tjejerna får ett svagt godkänt betyg med en rejäl hemläxa på tekniken.
…och nu till grabbarna.
Kanske det bästa HJ lag Östergötland haft. Definitivt det bästa HJ lag under min tid som förbundskapten. Flera detaljer i spelet som jag tidigare saknat fanns nu där. Ändå ingen kvartsfinal. Visst – fram med statistiken igen…i vår grupp, licensierade killar i jämförelse med våra (3900): Gästrikland (2400), Stockholm(15500), Uppland (5100), Sörmland (3500). Vilka lag som gick vidare ? Stockholm och Uppland förstås. Vilka vi besegrade Sörmland och Gästrikland förstås. Är det verkligen så enkelt ? Klart att bredden gynnar toppen. Men visst borde vi….vi var riktigt nära mot Uppland, en kanoninledning av matchen och 3-1 ledning, sen tog krafterna slut. Resultatet vände till 3-7 i ett nafs. En stark forcering på slutet gav 7-8 till slut men nära skjuter ingen….Vi var faktiskt lika nära att rubba Stockholm. 4-5 underläge och bra tryck med 4 minuter kvar, ett baklängesmål sen gick luften ur oss.
Killarna skall vara nöjda med sin prestation under turneringen, resultatmässigt hade jag hoppats på mer. Jag tror vi kunde spelat semi i år…Vårt PP var ju lika bra som Finlands i VM…Positiva bitar som killarna utvecklat är förmågan att hota från alla delar av banan, alla spelare är farliga så fort de har bollen. Detta gör att motståndarna måste agera mot varje spelare som har boll, vilket skapar större ytor åt övriga. En annan detalj som blivit bättre är försvarsspelet. Vi täckte betydligt fler skott detta SM än någonsin tidigare vilket gav fler möjligheter till fler kontringar och ett bättre försvarsspel. Kul att se ! Fortsätt jobba hårt och lågt och kom nära skytten - du täcker mer där. Lugnet i pressade lägen var också kul att se, med en mycket god individuell teknik är chansen stor att kunna klara av detta – det klarade alla grabbarna. Kvar att jobba på hos killarna är orken och intensiteten samt viljan att hålla båda dessa uppe även om det ibland går tungt. En vältränad individ orkar mer fysiskt arbete på banan och har dessutom större chans att hålla fokus/koncentration uppe längre under en match. I avgörande lägen är detta helt nödvändigt. Många matcher avgörs under periodernas sista minuter.
…Framtiden….
är mycket svår att sia om. Om vi tar med våra P/F 15 lag i diskussionen…så blir det ännu svårare. Tjejerna är definitivt på frammarsch men får inte vara nöjda nu. För att nå kvartsfinalnivå krävs ytterligare en ansträngning, speciellt på teknikfronten. Inom ett år eller två tror jag att vi avancerar för första gången om vår utveckling fortsätter. Alla ledare där ute måste se till att lägga massa tid på smålagsspel och individuell teknikträning. Ge alla tjejer mycket tid med boll. Gör en tävling av det – vem kan skjuta hårdast, vem kan pricka en viss del av målet bäst, vem kan köra dribblingsbanan snabbast, vem blir först med att dra en dragare över hela banan. Små tävlingar att förgylla dagen med och uppmana till egenträning hemma. Killarna är ännu svårare att bedöma, sett till HJ glänste många med sin teknik – sett till P15 fattas en del. Orken och Intensiteten är dock generell för båda lagen. Att träna tar tid, att träna måste ses som det roligaste du gör i veckan, att träffa polarna i laget är något du ser fram emot. Träningen är varierad och spännande. Övningarna i killarnas fall är komplexa teknik och taktikmoment i hög fart. Du kommer vara trött och ta fel beslut ibland. Ta en tillrättavsining och fortsätt jobba.
Till alla er därute avslutar jag med ett ordspråk som kom till min kännedom idag. Om alla inblandade parter , spelare och ledare och styrelser, tänker så här framöver kommer vi garanterat nå högre höjder !
-”Do you dare wasting my time doing nothing but your best?”
//Förbundskapten Bååth