Uppgiften har varit klar sedan tidigare: innebandyns VM-succé från 1996 ska upprepas. Nu är det bestämt vem som ska leda detta arbete. Krister Kalte har utsetts till VM-general och kommer att ansvara för VM i Sverige som spelas i maj 2006.
Krister Kalte har arbetat med innebandyn ideellt under 20 års tid.
Nu får han chansen att göra det professionellt under ett helt år.
Svenska Innebandyförbundets kassör heltidsanställs som VM-general inför mästerskapet i Sverige 2006.
– En fantastiskt spännande och stimulerande utmaning. Nu ska vi se till att göra VM till det bästa arrangemanget inom sporten någonsin, säger Krister Kalte.
Från och med i sommar och ett år framåt kommer han att vara tjänstledig från sitt ordinarie yrke som turistchef i Botkyrka Kommun för att arbeta som VM-general.
Det innebär att du efter 20 års ideellt slit blir proffs första gången?
– Ja, det kan man lugnt säga. Jag har fått ett riktigt drömjobb, innebandy är ju ändå min hobby. Det känns hur bra som helst.
Kalte var med och bildade Balrog 1984 och spelade aktivt i klubben fram till 1992. Dessutom har han varit ordförande till och från under 15 års tid i Balrog och har för tillfället den rollen i föreningens interimsstyrelse, som är tillsatt för att ”få ordning på torpet, inte minst ekonomin”.
– Dessutom tränar jag bägge mina barns ungdomslag, det vill säga tolvåriga flickor och åttaåriga killar. Jag brinner verkligen för dessa uppgifter och tycker också att det är viktigt att känna till vad som händer på golvet. Det ger en bra verklighetsförankring när man även sitter med i styrelsen.
Har du haft något liknande uppdrag som general tidigare?
– Ja, jag varit Europacupgeneral både 1993, 1996 och 1997, vilket jag kommer att ha nytta av nu. Jag vet vad det innebär att vara samordnare innernationellt, även om det inte är lika stort som ett världsmästerskap.
Vilka är dina viktigaste uppgifter?
– Framför allt handlar det just om att vara en samordnare mellan de lokala arrangörerna Stockholms IBF och Skånes IBF, förbundets centrala arbete, sponsorer och anläggningar. Att planera och genomföra ett riktigt bra arrangemang.
Det viktigaste är att lägga en bra och stark grund så att inga obehagliga överraskningar dyker upp i sista stund.
– Målsättningen är att alla i landet ska prata om VM som vårt VM – vare sig det handlar om ett distrikt i Norrland eller södra Sverige. Alla ska se VM som 2006 års stora höjdpunkt.
Vilka är dina förhoppningar när det gäller publikintresset?
– Att slå rekordet från VM-finalen 1996 då vi fyllde Globen med 15 106 åskådare, men det kan bli svårt eftersom det ligger på bristningsgränsen. Däremot har jag goda förhoppningar om att vi ska dra fler åskådare totalt sett när det gäller grundspel och semifinaler. Dessutom hoppas vi förstås att ännu fler människor väljer att följa mästerskapet på tv.
1996 saknades en beredskap att ta emot alla ungdomar efter succén och arrangemangen i elitserien var ärligt talat inget vidare. Det misstaget ska inte upprepas igen.
– Vi har precis inlett ett samarbete med Kommunförbundet när det gäller exempelvis hallbristen och typen av golv och belysning för att ge förutsättningar för bra arrangemang.
Vilket var det största felet förra gången?
– Ingen hade nog i sin vildaste fantasi trott att haussen skulle bli så enorm, vi missade att tänka ett steg längre. Nu har förbundet startat ett stort arbete som heter Mål och Strategi, som bland annat handlar om att skapa attraktiva arrangemang. Och det är oerhört viktigt att ha beredskap att ta hand om alla ungdomar som vill börja. De yngsta kanske kan börja i en mindre hall med färre antal spelare.
38-åringen har många roliga minnen från ”ribbstolstiden”.
– I mitten av 80-talet bestod sargerna av masonitskivor och man fick inte ens runda hörn. Vi spelade hemmamatcherna i en gymnastiksal i Alby, utan läktare och med en massa ribbstolar. Trots detta fick vi in 500 personer i hallen, folk stod som packade sillar (ha, ha).
Innebandyn har onekligen kommit en bit sedan dess.
Text: Joakim Löwing