2007-12-06 09:44

Monika förvånad över landslagsplatsen

Inför säsongen flyttade Monika Lindquist från Umeå och Iksu till Stockholm och Balrog. innebandy.se har pratat med den nyblivna landslagsforwarden som berättar vem hon helst vill spela med i landslaget och varför hon fick en tiominutersutvisning senast.

 
Hur kommer det sig att du lämnade Umeå och flyttade till Stockholm?
– Jag behövde ett miljöombyte och när min sambo även ville flytta för att spela i AIK, bestämde vi oss för Stockholm. Det är en större stad med många möjligheter. Det var svårt att lämna Iksu, jag har haft fem bra säsonger där.

 
Hur trivs du i Balrog?
– Jag trivs jättebra! Det är stor skillnad mot Iksu men alla i laget är i ungefär samma ålder och lättsamma. I början är den sociala biten viktigare än spelet för mig. Jag har inte hittat mitt eget spel än, men jag visste innan att det antagligen skulle ta tid. Mitt mål är att börja prestera och producera mer. Jag har även delmål på vägen som att förbättra delar i spelsystemet. På slutet har vi spelat bra och nyligen har vi börjat spela ihop nya femmor.

 
Vilka var dina farhågor och förhoppningar inför klubbytet?

– Jag trodde att tjejerna i laget var dryga och kaxiga och att jag skulle ha svårt att passa in. Det kunde inte ha varit mer fel. Jag valde Balrog framför Täby då jag ville spela i ett lag som har chansen att vinna SM-guld nu och inte om fem år. Täby har ett bra lag och har framtiden för sig.

 
Du är sambo med AIK:s Ron Sjöblom. Är det en fördel eller nackdel att bo ihop med en innebandyspelare?
– Fördelen är att han har förståelse för om jag är borta mycket och man kan ventilera sig. Nackdelen är att vi går om varandra och träffas sällan.

 
Du debuterar i A-landslaget i Finnkampen. Varför tror du att du blev uttagen?

– Jag är rightare och jag ska antagligen skjuta mycket. Jag var reserv till Euro Floorball Tour så jag blev inte helt förvånad över uttagningen. Lite förvånad är jag eftersom det inte har gått särskilt bra för mig hittills, men de vill nog testa nya spelare. Det ska bli roligt att träffa gamla Iksu-kompisar igen och det är stort att få representera landslaget. Personligen prioriterar jag klubblaget, för det är svårare att vinna SM-guld än VM-guld. Landslaget är en bonus.

 
Vilka i landslaget vill du helst spela med?
– Som center väljer jag Josefina Eiremo, som jag spelade med hela förra säsongen i Iksu. Hon har sjukt bra spelsinne och spelar med en-två touch, snabb och ger bra ytor till sina medspelare. Emelie Lindström får spela forward för att hon är bollsäker och har bra fart och avslut. På backsidan finns Ina Rhöös som är en offensiv back med initiativförmåga och Namita Andersson som är bra defensivt och spelar boll enkelt.

 
Det blev en uddamålsförlust mot Rönnby senast. Har Balrog svårt för Rönnby?

– Det var en jämn match och vi gjorde inte mål på våra chanser. Vi borde ha haft mer fokus i avsluten. Rönnby slet mer och bollen studsade deras väg. Vi gjorde en bedrövlig första period men spelade sedan upp oss.

 
Du blev utvisad för osportsligt uppträdande 2 + 10 minuter i matchen mot Rönnby. Vad hände egentligen?
– Det var drygt tio minuter kvar att spela och en motståndare tappade sin klubba. Jag skulle bara ge henne den och sparkade klubban mot henne, max en decimeter. Då blev jag utvisad. Jag är en snäll spelare och till och med Rönnby undrade varför jag blev utvisad. Domaren måste ha missbedömt situationen helt.

 
Balrog spelar inte nästa match förrän i början av januari. Vad gör du helst när du är spelledig?

– Vi är träningslediga en vecka nu och jag åker utomlands över julen. När jag är ledig tränar jag sådant som är kul, som styrketräning. Sedan går jag på bio och träffar kompisar. Dessutom älskar jag att baka och gör det gärna till lagkompisarna.

 
Balrogs nästa motståndare är Pixbo. Toppmöte igen, hur ska ni vinna över Pixbo?
– Jag tror att de bättre lagen i serien fokuserar på sitt eget spel och inte bryr sig särskilt mycket om motståndarna. Vi får se upp med Madde Jonsson och Camilla Nilsson. I Balrog finns det många spelare som är bra, men Johanna Dahlin, som har spelat mycket back i år, är på gång. Hermine Dahlerus är alltid en profil, Lisah Samuelsson är en spelskicklig back och Erika Tjusberg tar för sig bra.

 
Först väntar Finnkampen. Hur går det där?
– Vi vinner, men jag vågar inte tippa resultatet. Sverige ska vara bättre än Finland.

 
Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon