Faluns Hannele Jansson kom inte till i finalen mot Balrog – istället hade både hon och vapendragaren Malin Dalbjer stora problem med att träffa mål.
30 mål i Elitserien och två i slutspelet, men inget i finalen. Faluns lagkapten Hannele Jansson hade sina chanser, men förmådde inte förvalta dem i mål. Både hon och kedjekamraten Malin Dalbjer brände sina chanser.
Hannele Jansson in action i finalen. Foto: Stefan Svensson.
– Vi ville kanske lite för mycket. Vi skjuter kanske i fel lägen, för snabbt, istället för att våga hålla inne skotten, säger Hannele till innebandy.se.
Ni var snabbt i underläge, och ni fick jobba i uppförsbacke hela matchen?
– Ibland kan det vara skönt för då tänker man inte så mycket utan spelar bara på.
Vad är känslan då?
– Det känns som ett stort svart hål. Känslan var ändå när vi gick upp till 2-2 att vi skulle ta det här, men så blev det inte.
Var det de sumpade målchanserna som fällde er?
– Ibland så går bollen in, ibland inte, och det är svårt att svara på varför det blir så. Men vi var inte spända, inte jag i alla fall, det släppte så fort man började spela.
Balrog var favoriter inför matchen men fick ingen lätt resa mot ett Falun som stod upp bra i finalen. Hannele Janssons lag dominerade inte minst i mittperioden då man bombarderade Linnea Bergman i Balrogkassen.
– Vi är inte ett sämre lag än Balrog, men de sätter sina chanser och det gjorde inte vi, summerar Hannele.
Hur lång tid tar det att bli stolt över ett silver?
– Det lär ta ett tag, det är guldet som man vill ha.
Författare: Jonas Gustavsson