2017-09-22 06:00

Till vår vän och kollega Magnus Fantenberg


Foto: Per Wiklund/Hässelby SK

Den här texten är tillägnad vår kollega och vän Magnus Fantenberg (1969-2017) som har lämnat oss efter en tids sjukdom. Våra tankar går till Magnus nära och kära.
Flera av oss vänner och kolleger har bidragit till informationen i den här texten. 

Magnus föddes 17 juni 1969 i Kallinge, Blekinge. Han gick ut grundskolan 1985 och började samma år på gymnasiet, livsmedelsteknisk linje. Där började han utbilda sig till kock, och den karriären fortsatte efter studenten. Sin militärtjänstgöring, 1988-1989, gjorde han nämligen på en isbrytare – som just kock.
Magnus vurmade för matlagning och jobbade på restaurang Diamanten i Ronneby från 1989 till 1994. 

Samtidigt hade hans idrottsintresse frodats under en längre tid. Redan 1989 var han med och grundade innebandyföreningen Kallinge IBF, där han blev ordförande. Magnus tillhörde en generation som dels fostrades i den gamla, lokala och ideella föreningsandan, dels deltog i den strukturering och professionalisering av innebandyn som tagit sporten dit den i dag befinner sig. Som många andra 60-talister som var med i innebandyns tidiga utveckling hade han snart innehaft alla innebandyuppdrag i och utanför föreningens ramar och förmodligen spelat på alla positioner innanför sargen.  

1990 blev Magnus blev sekreterare i Blekinge IBF och samma år började han utveckla domarverksamheten. Innebandykarriären fortsatte uppåt i leden och 1992 blev han först kassör och sedan ordförande. När många andra lämnade förbundet stod Magnus kvar – och skötte verksamheten från sitt jobb på restaurang Diamanten.
Magnus låg bakom den tävlingsmässiga fusionen med Smålands IBF 1993. Många har i efterhand sagt att Magnus då "räddade" Blekinge IBF.

Under sin ordförandeperiod utvecklade Magnus tävlingsverksamheten och startade sitt stora intresse för tävlingsadministration. När han slutade hade Blekinge IBF 19 registrerade föreningar varav 16 aktiva i seriespel. Blekinge började samtidigt delta i distriktslags-SM. 

Ur en mer allmänidrottslig synvinkel var han på ett sätt en brygga mellan då och nu, i mer specifikt innebandyperspektiv en av de krafter som tog innebandyn i handen några år efter att sporten stapplat sina första steg. Ända sedan det har han funnits vid innebandyns sida, både för sitt eget nöjes skull och för sin tro på vad som var utveckling för sportens bästa.  

Många som hade Magnus som kollega kunde spegla båda de här idrottsvärldarna i honom. Han var lika engagerad i en enskild förenings väl och ve som han var envis när det kom till sin övertygelse om de förändringar innebandyrörelsen, och Svenska Innebandyförbundet, var tvungna att gå igenom. Innebandyn har kommit en bra bit på vägen nu, bland annat tack vare Magnus.  

Som kollega och vän var han rolig att umgås med och han gillade när det var något planerat tillsammans med kollegorna efter jobbet. Han tyckte om tävlingar och klurigheter, både att testa andra med och vara med i själv. Han njöt av att vara med i det vinnande laget, men kunde också med glimten i ögat hitta avancerade förklaringar till att hans lag borde ha segrat.  

Magnus gillade när det hände lite udda, roliga saker som han kunde göra något extra av. Han kom ibland med små berättelser från sin vardag, som betraktare eller saker han själv varit med om, och han drog historierna ofta med ett lite roat eller spelat oroat uttryck.  

I samband med att Magnus började studera till civilekonom på Högskolan i Växjö 1994 blev engagemanget i Smålands IBF starkare.
Där, i styrelsen, hade Magnus rollen som tävlingskommitténs ordförande och vice ordförande från 1994 till 1998. Han var även domare under många år. Han slutade som förbundsdomare i samband med att han började på Svenska Innebandyförbundet.

1998 började Magnus arbeta på Smålandskansliet för att sedan handplockas till Svenska Innebandyförbundet på hösten samma år. Han började som tävlingskonsulent och har sedan haft rollerna som administrativ chef, generalsekreterare, tävlingschef, ekonom och controller på förbundskansliet genom åren. Magnus hade ett kortare uppehåll på två år (2009-2011) för att prova vingarna hos Svenska Badmintonförbundet som förbundschef.
Magnus brann mycket för att utveckla verksamhet och då inte minst på ungdomssidan med tävlingar och turneringar. 

Sedan år 2012 var Magnus engagerad i Hässelby SK Innebandy, inledningsvis som tränare för sin son i föreningens P05-lag. Självklart var han en mycket uppskattad tränare, både av kolleger och barnen. De senaste åren har Magnus också varit ledamot i föreningens styrelse, varav det sista året som ordförande.

Det gick inte att ta miste på hans glöd att skapa en stark förening och han tyckte verkligen att ”Hawks” hade en enorm potential. Införandet av SIU-modellen låg högt på agendan och värdet av att barn och ungdomar ges möjlighet till livslångt idrottande var en stark drivkraft. Också i föreningen fanns ett stort hjärta för domarverksamheten, och det var med glädje han tillbringade många helger i Hässelbyhallen som stöd för de ungdomar som många gånger genomförde sina första domaruppdrag. 

Magnus humor var något som höll styrelsearbetet levande, och den tid han valde att lägga ner av sin fritid går inte att värdera tillräckligt högt. Just kärleken till idrottsföreningen, värdet av att människor skapar och utför något tillsammans, ja den gick inte att ta miste på. Kärleken hittade han verkligen också där. Det var där han mötte sin Pirjo, i en arbetsgrupp inför Röda cupen. 

Magnus delade med sig av sig själv på många sätt, ibland med en liten pik till någon annan, men lika ofta bjöd han på ett skratt på sin egen bekostnad. Vi minns berättelser som den om när räddningsrutschkanan blåstes upp i planet mitt under flygning, eller den om taxiresan som gick under Zürichs flygplats och slutade på en grönsaksmarknad. Vi minns de många ordvitsarna och så det där humöret som kunde svänga i takt med Östers framgångar - ja, sådant kommer att saknas i varierad grad. Den Magnus som stod bakom allt det där saknar vi för alltid.