2011-09-23 13:01

I fokus: Helena Lundqvist Cabrera

Poängdrottningen Helena Lundqvist Cabrera är tillbaka i Elitserien igen. Inte nog med det, i augusti blev hon Sala Silverstadens första landslagsspelare efter fyra års paus från landslaget. innebandy.se har fått en pratstund med henne.

– Det är jättekul att jag blev uttagen, för jag skulle ju egentligen sluta spela innebandy. Jag är i bra form och skulle inte vilja spela i landslaget om jag inte var det.

Sala Silverstaden kvalade till Elitserien i våras och Helena satte poängrekord. Efter spel i division 1 fick Helena något oväntat plats i VM-säsongens första trupp.

– Jag har haft kontakt med Jan-Erik Vaara sedan kvalet så jag visste att det skulle komma. Jag känner att jag vill satsa fullt ut och i det ingår både Elitserien och landslaget.

– Det är visserligen stor skillnad mellan division 1 och Elitserien, men vissa lag har extrema stjärnor som borde få testa spel i landslaget beroende på erfarenhet. Sedan har vilken nivå man har spelat på innan betydelse och om förbundskaptenen vet var han har spelaren.

Damlandslaget genomförde ett läger i augusti där den fysiska statusen stod i fokus. Hur klarade du konkurrensen?
– Jag har tränat mer än någonsin i sommar och förbättrat alla testvärden, så jag är jättenöjd med lägret.

Hur upplevde du omgivningen och spelet jämfört med för fyra år sedan?
– Det var jäkligt kul att spela i det tempot igen och jag fick många aha-upplevelser. Jag är van att vara stenhårt bevakad, men det var jag inte lika mycket på lägret eftersom alla är duktiga. Det gav mig mer utrymme och jag är nöjd med min insats. Jag gillar att alla kör 100 % och att det inte är fniss och flams utan seriöst vilket ger mig mycket.

– Den stora skillnaden mot tidigare var att spelarna hade mognat i det taktiska tänket. När ledningen gick igenom något förstod alla på en gång och genomförde det på planen.

Ditt enda VM-deltagande resulterade i ett guld. Hur går dina tankar inför VM i december?
– Jag tror att min chans att komma med är stor då det gick bra för mig på lägret i Värmland. Om jag inte kommer med, beror det nog på att jag inte platsar i den rolltyp som behövs för att göra femman komplett. Fast jag tycker att jag borde komma med.

Förbundskapten Jan-Erik Vaara har beskrivit dig som ”hänsynslös och rak med bra mentala kvalitéer”. Känner du igen dig?
– Jo, jag är sådan, går bara in och kör. Jag tar sällan omvägar utan vill hitta den rakaste och därmed den snabbaste vägen mot mål. Det kan tyckas att jag spelar lite väl tufft och hårt, men jag vill aldrig skada någon utan jag går in med kroppen i alla situationer. Sedan har jag bra självförtroende och hänger sällan upp mig på saker vilket jag kunde göra när jag var yngre. Nu har jag alltid målbilder innan matcherna som hjälper mig att lyckas.

Globen. SM-final 2007. Rönnby vs IKSU. Straffavgörande. Helena klev fram för att slå en straff inför storpublik.  Ändå manade hon på publiken och verkade njuta av stundens allvar. Hon hamnade i rampljuset och i medias blickfång när Rönnby bärgade sitt första SM-guld. För övrigt Helenas enda medalj i den ädlaste valören.

Det krävs mod att göra det du gjorde. Blir du aldrig nervös?
– Klart att jag blir nervös, men det påverkar inte mig negativt. I den straffläggningen kände jag aldrig någon press, eftersom jag redan hade gjort två mål och en assist i matchen. Dessutom var jag säker på min straff.


Helena Lundqvist Cabrera. Foto: Idrottsfoto.

Jag tror inte att någon som känner dig skulle protestera om jag sa att vinnarskalle är synonymt med Helena Lundqvist Cabrera. Tycker du det själv?
– Så är det ju. Jag är extrem i allt och kan knappt låta min dotter vinna i spel.

För mig är du en av Elitseriens största profiler, men vilka tycker du gör Elitserien intressant?
– Jag kan inte säga några andra förutom mig själv och min kedjekamrat Madde Backlund. Båda är duktiga på planen och vågar bjuda på sig själva. Madde är rolig, seriös och öppen, hon är smart på planen och tror på sig själv. Visst kan Madde dra ner hela laget när hon har en dålig dag, men det finns så mycket bra i henne som uppväger det.

Du har i en tidigare intervju sagt till mig att du kände dig som det svarta fåret när du spelade i Falun – för att du sa vad du tyckte rakt ut. Känner du igen att du anses vara kontroversiell?
– Det var extremt i Falun, vi hade många konstiga regler och jag tröttnade rejält på innebandy under tiden i Falun. Det tog ett bra tag innan folk förstod att det inte gick att ha det så i ett lag, men jag slutade spela ett tag efter det.

– Jag har blivit mer socialt anpassad nu och väger mina ord bättre än tidigare. När jag var yngre tänkte jag mig aldrig för.

Helenas brokiga innebandybakgrund, började med spel i moderklubben HSK Falun och fortsatte i Elitserien med IBF Falun där också landslagsdebuten skedde som 19-åring. Därefter hamnade Helena i Halmstad innan flyttlasset gick till sambons hemstad Västerås för spel i Rönnby.

Varför blev det ingen fortsättning i Rönnby?
– Det blev en del kontraktsstrul och jag orkade inte med det. Min tanke var då att jag skulle sluta spela innebandy, men då ringde Sala Silverstadens tränare och gav mig ett fantastiskt kontraktsförslag. Jag trodde inte det var möjligt att få ett sådant kontrakt i division 1.

– Det var inte helt enkelt att komma till ett lag med unga tjejer som jag inte hade särskilt mycket gemensamt med. Det har ändå gått bra och det är jäkligt spännande med Salas elitseriesatsning. I Rönnby var vi alltid favoriter, men jag har gjort den resan så många gånger. Nu får jag prova något nytt genom att spela med en nykomling.

Blir det känslosamma derbyn mellan Sala och Rönnby i Elitserien?
– Jag umgås fortfarande med många i Rönnby, men jag ger alltid 100 % oavsett vilket jag vi möter. Rönnby är givetvis storfavoriter och det ska bli roligt att spela mot dem.

I april skrev du på för Sala i ytterligare tre säsonger. Du sa då att du är väldigt nöjd med ditt nya kontrakt och att du vill vara med på resan Sala Silverstaden ska göra. Hur ser Salas tänkta resa ut?
– Vi har valt att hålla lagets mål för oss själva vilket känns bra och vi har faktiskt ingen press på oss. Andra får spekulera, vi vet vad vi kan och vill.

Vad tror du om Salas chanser i Elitserien?
– Vi har en relativt tunn trupp och redan nu en del skadeproblem, men håller vi oss hyfsat hela kommer det att gå bra. Vi har inga riktiga snipers, men det finns ändå kvalitéer i laget. Nya Carro Rengren är orädd, utmanar och sätter de chanser hon får. Frida Lans har skolats om till back och är jätteduktig. Sedan har vi två riktigt bra målvakter i Frida Färnqvist och Annelie Hult. Jag anser att Frida är Sveriges bästa målvakt och utan henne hade Sala inte spelat i Elitserien.

– Mycket hänger på mig och Madde Backlund eftersom vi gör många poäng. Flera lag tänker plocka bort oss, men de kan ju alltid prova. Madde är sjukt kvick och vi har varit rejält markerade i division 1 också, ändå har vi gjort de poäng vi har gjort.

Sala Silverstaden spelar med frenesi och fart som resulterar i många mål framåt. Och insläppta.

– Vi har släppt in många mål på försäsongen och en del i spelet har inte stämt, men vi har jobbat på det och under de sista veckorna har vi genomfört otroligt bra träningar.

På fredag premiärspelar Sala Silverstaden mot Täby. Helena menar att hon inte vet särskilt mycket om något lag, men att hon försöker titta på Rönnby när hon får möjlighet.

– Jag tror mycket på Djurgården i år för de har stjärnor som kan avgöra matcher, likaså IKSU. Falun har bredden och många ok spelare, men de har inte vad som krävs för att vinna SM-guld. Rönnby har ett starkt kollektiv och är bra tränade. Jag förstår inte varför Rönnby alltid anses vara underdogs!

Som tvåbarnsmamma vet jag att tiden är knapp och att mycket i vardagen handlar om logistik. Därför förundras jag över Helenas elitsatsning trots att hon har en sjuåring och en tvååring hemma. Fast det visar sig vara ett omtvistat ämne.

– Det finns ju många pappor som spelar på elitnivå, dem är det ingen som frågar hur de får ihop familjelivet.

Så sant, där får jag bakläxa. Men Helena utvecklar ändå hur hon får ihop livet.

– Det är faktiskt inte så svårt eftersom min man och våra föräldrar ställer upp. Barnen hänger med på det mesta och tycker det är kul att träffa laget. Vi äter nästan alltid ute vilket jag anser är livskvalité. När vi har träningslediga kvällar vill min man knappt ha mig hemma eftersom jag är så rastlös. Dessutom ställer mitt jobb upp fantastiskt bra och jag kan prioritera innebandyn när det behövs.

Helena har i sommar gift sig med sin Yani Ögren och paret har tagit det argentinskt klingande efternamnet Cabrera efter Yanis far.

– Att välja mellan Lundqvist och Ögren var ju som att välja mellan pest och kolera. Det fick helt enkelt bli något som stack ut.

Sådan är hon, Helena Lundqvist Cabrera. Hon vill helst inte vara mainstream, utan vågar helt enkelt att sticka ut i alla lägen. Då blir man också en profil. Både på och utanför planen.

Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon