2009-09-22 10:38

Coachning är färskvara

VM i Västerås närmar sig och en av de viktigaste personerna i och omkring landslaget är coachen Martin Olofsson. Det är han som ska ha fingertoppskänslan när det hettar till.

Till vardags är Martin Olofsson tränare i Örnsköldsvik. Tanken med att ha en landslagscoach som samtidigt är tränare i ett klubblag är att coachen i fråga ska vara inne i matchtempo. Han ska vara van att coacha. Han ska ha känslan för vad som är avgörande.

Både dam- och herrlandslaget kör efter det upplägget.

– Coachning är en färskvara, så är det bara. Det är jättesvårt som förbundskapten att hålla upp den färska delen. En som jag, som gör det jämnt, tycker inte att det är konstigt utan har känslan för när man ska toppa med vissa spelare och när man ska bänka andra. Det ingår i mitt dagliga arbete och det är en vanesak, berättar Martin Olofsson.

– Jag tror att tjejerna i landslaget tycker att det är bra för det blir som att spela en klubblagsmatch. De har en tränare är inne i matchtempo och vet vad som gäller. 

 

Martin Olofsson konfererar med Jan-Erik Vaara under träningsmatchen mot Endre på Gotland. Foto: Jonas Gustavsson.


Men Martin Olofsson menar också att det är skillnad på att coacha landslaget och Örnsköldsvik. I landslaget har han inte minst en helt annan bredd att arbeta med.

– Självklart blir det lite annorlunda, menar Martin.

– Det är alltid skönt att kunna gå på mycket folk och ha många spelare att välja mellan så att de bästa för dagen har mycket kraft kvar på slutet. Men man får inte vara feg när det gäller att gå ner på folk, vilket jag inte är, och då spelar det ingen roll om det gått tio eller 50 minuter av matchen, man måste utnyttja de som är heta för dagen. Även om det är duktiga spelare man arbetar med i landslaget så kan inte alla vara heta varje dag. Man måste coacha efter dagsform.

Det finns många som är tveksamma till landslagens upplägg med coacher som är engagerade i klubbar samtidigt som landslaget, och att det skulle skapa underliga situationer i matchningen av vissa spelare.

Men Martin Olofsson tycker inte att det är något problem.

– Nej, de som är hetast får spela, berättar Martin som inte är med och tar ut landslagstrupperna, det är Jan-Erik Vaara och Gunnar Bonnedahls jobb.

– Vi tre jobbar bra och tätt tillsammans under matcherna, men jag är inte med och tar ut truppen.

Väl i match har Martin Olofsson makt att bestämma vem som ska spela när det hettar till.

– Det är vi tre (Olofsson, Vaara, Bonnedahl) som coachar tillsammans, men är det hektiskt och det väger mellan två spelare som är lika heta så har jag möjligheten att välja vem som ska hoppa in på plan. Vi kan inte vela i båset, utan då tar jag de beslut som behövs.

Som spelare vimlar det av meriter i Martin Olofssons CV: fem VM-guld, årets spelare 1999 och den som gjort flest poäng i herrlandslaget genom tiderna, bland annat.

Men han saknar inte att spela.

– Nej, faktiskt inte. Jag tyckte innebandy var skoj, men sedan tappade jag gnistan en tag, men nu tycker jag det är hur roligt som helst igen, men då som tränare, berättar Martin som började träna lag redan ett halvår efter att klubban hamnat på hyllan.

Nu är fokus på nästa framgång inställt: VM-guld i Västerås.


Författare: Jonas Gustavsson