2008-10-30 08:31

Anna har fått en nytändning

Rönnby har inlett säsongen strålande och har sju raka segrar. En framgångsfaktor är den så kallade ”tantlinan”, där landslagsaktuella backen Anna Didriksson ingår. innebandy.se har intervjuat Anna om klubbytet, domarnivån och mycket mer.

Vilka är ”tantlinan”?
– Det är Sara Stålberg, Sanna Tuominen, Karro Widar, Sanna Scheer och jag. Vi skämtade själva om att vi är rätt ålderstigna då vi har 16-åriga tjejer i laget. Sedan har VLT hakat på det, förklarar Anna.

Varför är ni så framgångsrika?
– Vi har fått stort förtroende från vår tränare Johan Kökeritz och har fått spela mycket tillsammans redan på försäsongen. Det ger en trygghetskänsla när man får ett sådant förtroende direkt. Kombinationen mycket speltid och rutin har gjort att det har gått bra, även om vi inte på något sätt är nöjda än. Vi har haft flyt och behöver jobba på en hel del moment, annars faller vi tillbaka. Alla i femman har en extremt hög ambitionsnivå och vi sitter ofta efter träningarna och diskuterar vårt spel, berättar Anna.
 


Anna Didriksson har hittat motivationen igen, efter klubbytet till Rönnby. I helgen finns hon med i landslaget som spelar EFT i Prag. Foto: Bildbyrån.


 
Några ord om backkollegan Sanna Scheer?
– Sanna är otroligt lätt att spela med! Man brukar ju säga att domaren har varit bra om denne inte syns och precis så är Sanna. Hon gör mycket nytta i det tysta, spelar med stort självförtroende och är en skicklig passningsspelare som sällan tappar boll, berömmer Anna.

Hela kedjan finns bland topp fem i Elitseriens poängliga. Du själv har gjort tre poäng, är du nöjd med ditt spel?
– Vi spelar ett sådant spel att backarna ofta slår andra assisten, även om man inte ska mäta i poäng hur bra man har spelat. Defensivt har vi spelat extremt bra, hela femman har faktiskt bara varit inne på två baklängesmål på sju matcher tillsammans. Det är grunden till att det också går bra framåt, anser Anna.

Du är uttagen till Euro Floorball Tour nu till helgen. Hur kändes det att komma med efter ett par års frånvaro från landslaget?
– När Jan-Erik Vaara tillträdde som ny förbundskapten var jag med hela säsongen. Jag var uttagen till ett läger strax innan VM, men slet av korsbandet.

– Säsongen 06/07 var jag borta helt från innebandyn. När jag kom tillbaka förra hösten var jag petad från landslaget, men gjorde comeback i våras. Det kändes som om jag skulle testas på landslagsnivå och det var därför jag kom med. Då var jag rädd för att misslyckas och funderade på om hela Sverige tyckte jag var kass. Efter det lägret släppte det och nu vet jag att jag är uttagen för att jag har varit bra, menar Anna.

Vem hoppas du på att få som backkollega i landslagsturneringen?
– Alla i landslaget är fantastiska spelare som jag är tacksam att få spela med. Så vem som blir backkollega är mindre viktigt, även om Sanna Scheer och jag funkar bra ihop i klubblaget. Det är sällsynt med klubblock i landslaget, så jag tror inte att vi fyra Rönnby-tjejer får spela ihop. Utgångsläget för mig är att jag hoppas på speltid och inte tre matcher på bänken. Är det matcher vill man ju spela, den inställningen måste man nog ha i landslaget, tycker Anna.

Varför bytte du från Pixbo till Rönnby i år?
– Jag körde en disciplinerad rehabträning för knäet och när den var slut var det dags för försäsongsträning. Jag kände mig tom, saknade min vanliga glöd och kunde inte utvecklas mer i Pixbo. Jag behövde en nytändning och när Rönnby ringde fanns det många positiva tankar. Det är nära hem, jag har alltid haft en bra bild av Rönnby som lag och det fanns flera äldre spelare i laget som jag kan lära av. Dessutom funderade jag på vilket spel som passar mig. Även Endre var ett alternativ då de gav mig ett bra erbjudande, anser Anna.

Berätta om Pixbos tävling med Iksus före detta tränare Curt Söderström inblandad?
– Vissa motståndare vill man verkligen vinna över och efter vår förlust i SM-finalen mot Iksu, var det någon spelare som retade sig på att Curt Söderström alltid stod i båset med foten på sargen. Då började vi skämta om att den som träffar Curt med bollen på insidan av låret skulle få en glass. Som tur var lyckades aldrig någon, skrattar Anna.

Johan Kökertiz är Rönnbys tränare och han tränar för första gången ett damlag. Märks det tycker du?
– ”Köcke” är den bästa tränare jag har haft, han är helt fantastisk. En lurig och finurlig taktiker. I början instruerade han oss att fort vända hemåt när motståndarna fick bollen, fem spelare bakom bollen i försvar. Det är mer likt herrinnebandy. Sedan märkte han nog att i daminnebandyn pressar många lag högt och spelar på lite annat vis. Att det går att variera mer.

– Här är det en helt annan attityd i coachningen än på västkusten. Det är tuffare och mer rakt på här, vilket jag anser som positivt. I Pixbo handlade det mer om att alla skulle spela, alla vilade någon match för att hålla igång alla spelare. ”Köcke” är aktiv och hans attityd speglar oss, tycker Anna.

Vad tycker du om domarnivån i Elitserien?
– Den är sanslöst dålig! Jag tycker att fysiskt spel ska tillåtas, men när lag som spelar man-man hänger på duktiga spelare, då tjänar de sämre lagen på att domarna inte blåser för spelförstörande moment. Det som sker på planen i Elitserien, skulle aldrig tillåtas i Superligan. Vi har samma regelbok men det märks inte. Domarna tror inte att vi kan hantera det tekniska spelet, att de blir tvungna att blåsa för ofta och då blåser sönder matcherna. De dissar vårt kunnande och det är nervärderande mot dameliten. För att vi ska få en mer attraktiv produkt, får inte fula saker ske på planen, anser Anna.

Vilka lag kan konkurrera med Rönnby om SM-guldet?
– Det känns verkligen öppet! Balrog har en oerhört stark trupp och om vi har en superlina har de fler bra spelare på pappret. Iksu har kontinuitet, samma spelare, samma spel och ett tydligt spelsystem. Iksu och Balrog är de starkaste favoriterna till SM-guldet. Jag tror att Endre och Pixbo kommer mot slutet. Det är roligt med öppna matcher och även positivt för utvecklingen av daminnebandyn, understryker Anna.

Slutligen, varför kallas du Stinky?
– Mina föräldrar släppte det till laget när de såg en av våra matcher. Jag fick en länk i ett mail till ett test där man kunde se vilken av figurerna i Mumindalen man är. Jag blev Stinky och nu kör lagkamraterna stenhårt på det, berättar Anna Didriksson.


Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon