2008-10-09 10:00

Anna gillar utmaningar

Inför torsdagens nykomlingsmöte mellan Västerås och Huddinge har vi pratat med Anna Vartiainen i Västerås. Hon ser det som en utmaning att spela med en nykomling, liksom att det är hennes första säsong som lagkapten - men är inte säker på att tacka ja om den finska landslagsledningen hör av sig igen.


Varför bytte du klubb från Rönnby till lokalkonkurrenten Västerås?
– Att spela med en nykomling är något helt annat än att spela med ett etablerat lag, vilket ger mig en ny utmaning. Jag med min erfarenhet och rutin ska försöka hjälpa mitt nya lag. Jag hade spelmässigt inget bra år i Rönnby och laget fick inte ut tillräckligt av mig. Spelarna i Rönnby tyckte det var synd att jag bytte, men det är ju bara innebandy och vi har bra kontakt idag, säger Anna Vartiainen.

Hur trivs du i din nya klubb?
– Jag trivs jättebra! Det är unga tjejer i laget och visst var jag orolig över att jag skulle vara bland de äldsta i laget för en gångs skull, men det har gått utmärkt. Det blir ju naturligt att tjejerna ser upp till mig och jag får många frågor om till exempel hur man förbereder sig för dubbelmöten, hur man laddar om vid en förlust och liknande, berättar Anna.


Västerås är tredje klubben i Sverige för 46-faldiga finska landslagsspelaren Anna Vartiainen. Foto: Kenneth Strignérus.



Du har även representerat Balrog i Elitserien. Varför stannade du inte där?
– Jag spelade i Balrog under höstsäsongen men flyttade hem till Finland vid julen. Det är stor skillnad att spela i den svenska elitserien mot i den finska och det var inte rätt tid för mig att satsa i Sverige. Satsningen kom för tidigt inpå min knäskada och jag kunde inte göra mig själv rättvisa. Därför åkte jag hem och tränade för att kunna komma tillbaka i bra form, säger Anna.

Vilken är skillnaden mellan de klubbar du har representerat i Elitserien?
– Stockholm är en större stad än Västerås och där var det svårare att umgås med lagkamraterna. I Västerås har vi nära till varandra och går på bio och lagar mat ihop, vilket jag uppskattar. Västerås IB är en stor klubb och mer lik de klubbar jag har spelat i Finland. Fast det fungerade bra i Rönnby också, tycker Anna.

Är du nöjd med din egen insats i de inledande matcherna?
– Nja, jag är nöjd med det sätt som jag har uppträtt som lagkapten på, men jag har mer att ge som spelare. Det är 22 matcher kvar och poängen kommer att trilla in. Det viktigaste är att vi vinner de matcher vi ska vinna, anser Anna.

Siktar du på comeback i det finska landslaget?
– Efter VM i Danmark 2007 har jag inte spelat i det finska landslaget eftersom jag inte har varit uttagen. Den förklaring jag har fått är att förbundskaptenen vill satsa på unga spelare och jag har inte hört något på länge. Jag vill koncentrera mig på VIB och är inte säker på att jag skulle tacka ja om jag blev uttagen, säger Anna.

Du är lagkapten i Västerås. Hur trivs du i den rollen?
– Jag har aldrig varit lagkapten tidigare, men när tränarna ställde frågan tyckte jag att det skulle vara en utmaning till. Jag är en sådan person som inte tar mycket plats, men jag säger till när det behövs. När spelare tycker att de kanske inte måste springa ute, då stöder jag tränarna och påpekar att detta är Elitserien och då gör vi det, säger Anna.

Västerås har tre förluster och senast en seger mot Örnsköldsvik efter fyra omgångar. Är ni nöjda?
– Både och. Mot Falun ledde vi med 3-0, men tappade. Dock insåg vi att vi kan slå topplagen vilket är viktigt för självförtroendet. Vi var sämre mot Karlstad och borde ha tagit poäng i den matchen. Mot Örnsköldsvik låg vi under med 3-1, men vände och vann matchen. Vi har lärt oss mycket av våra misstag och vi kan förbättra detaljer, tycker Anna.

Ni är relativt nederlagstippade, men hur ska ni hänga kvar?
– Det gäller att ta en match i taget och koncentrera oss på att spela vårt spel. Att inte kolla motståndet och göra vår match. När serien vänder har vi mött alla lag och vet vilka de är, säger Anna.

Vilka spelare i Västerås har varit framträdande hittills?
– Kedjan med Madelene Backlund, Julia Johansson och Angelica Nordfeldt har gjort det hela mycket bra. De har ingen respekt för motståndarna och krigar på bra. Madelene är bara 17 år men har redan gjort 10 poäng på fyra matcher, poängterar Anna.

Vilka lag är tuffast att möta och vilka bör ni ha efter er i tabellen?
– Iksu körde över oss, även om vi hade lägen mot dem. Det jag imponerades mest av Iksu var att de körde på i hela 60 minuter och blev glada över varje mål som de gjorde mot oss. De har en bred trupp och är starka mästarkandidater. Man skulle kunna dela serien i två delar, där alla kan slå alla i varje del. På den nedre halvan kommer nog vi, Mora, Engelholm, Dalen, Täby, Karlstad, Örnsköldsvik och Huddinge att hålla till, tror Anna.

På torsdagskvällen möter ni Huddinge på hemmaplan. Hur ska ni spela för att vinna?
– Jag vet inte så mycket om laget Huddinge, men det gör säkert våra tränare. Vi låter nog motståndarna agera och bestämmer sedan hur högt vi stressar. Vår femma har hittills spelat 2-2-1 och jag har haft rollen högst upp. Vi kan lika bra ställa om och köra ett annat spelsystem, det beror på matchbilden och motståndarna. Torsdagens match blir nog ett spännande möte mellan två nykomlingar och det är viktiga poäng som står på spel, säger Anna Vartiainen.

Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon