2011-10-28 18:37

I fokus: Petter Van Keppel

Inför förra säsongen flyttade Moratrion Johan Tomth, Bobby Edberg och Petter Van Keppel till Jönköping för spel i Hide-A-lite Mullsjö. Två tredjedelar blev kortvariga, men Van Keppel är kvar och gör nu sin andra säsong i superligalaget. Men säsongen har inte börjat som han hade hoppats.

Under sommaren var Petter Van Keppel i Mora och tränade inför årets superligasäsong. Mer motiverad än någonsin hoppades han kunna ta nästa kliv i innebandykarriären, men allt blir inte alltid som man har tänkt sig. Mitt i sommaren drabbades Petter av en brusten blindtarm och efter operationen fick han en inflammation i magen som gjorde att Strängnässonen gick ner åtta kilo på två veckor.

– Jag är ganska tanig i vanliga fall, men då var jag riktigt ranglig alltså, säger Petter Van Keppel och fortsätter:

–     Det gjorde även att hela försäsongen blev förstörd och jag fick börja om från noll i och med att jag missade åtta veckors träning.

Mullsjö och Petter hade en tuff inledning men efter två matcher började Van Keppel hitta formen i hemmamötet mot IBK Dalen. Tyvärr skulle den positiva trenden bli kortfattad. I den tredje perioden skakade Van Keppel axeln och han har nu avverkat fyra av de åtta veckorna han förväntas vara borta - om han själv får gissa.

– Läkarna sa fyra till sex veckor, men jag tror att det kommer bli sex till åtta veckor, vilket innebär att jag har fyra veckor kvar. Det är min lekmannamässiga analys. Axlarna är ganska ömtåliga så jag ska inte jäkta något. Jag kommer spela när jag vet att det går bra, säger han.



Petter Van Keppel. Foto: Bildbyrån.


Den numera 21-årige forwarden inledde sin innebandykarriär i Strängnäs IBK. Men inför gymnasiet kände han på sig att det var innebandy som var vägen att gå. Fotbollen ratades och Petter bestämde sig för att satsa helhjärtat. Ansökan gick iväg till Moras innebandygymnasium där han kom att spendera sina fyra gymnasieår och bland annat ta upp Kais Mora i superligan.

– Vi förlorade sista matchen mot Mullsjö i kvalet. Efter det hörde Mullsjö av sig. Då visste vi inte att Västerås skulle dra sig ur och Mora skulle få en gratisplats till superligan.

Strängnäskompisen Bobby Edberg, som Petter spelat med genom så gott som hela karriären, och Johan Tomth hade då redan skrivit på för Mullsjö, men för Tomth och Edberg blev Mullsjötiden kortvarig.

– Det där är ett passerat kapitel, men det var ingen av oss tre som trivdes i början. Men till slut så löste det sig för mig. Självklart var det tufft när Bobby och Tomth lämnade, i princip samtidigt.

Van Keppel delade lägenhet med Edberg i Jönköping, men efter flytten blev han lämnad ensam. Och allt eftersom tiden gick började Van Keppel acklimatisera sig mer och mer i den nya klubben.

– Den största anledningen till att det gick bättre för mig var att jag fick ett väldigt bra jobb med riktigt bra arbetskamrater. När innebandyn gick tungt hade jag ett bra arbete att falla tillbaka på. Gubbarna på jobbet betyder mycket för mig och mitt spel och det vet de om.

Elektrikerarbetet gick bra att kombinera med innebandyn. Men inför årets säsong har Petter alltså stött på en del problem - något som även gäller för Mullsjö.

– Det har inte gått riktigt som vi hade tänkt oss, men vi var i samma sits i fjol. Nu börjar vi komma igång, men det är alltid jobbigt att plocka poäng i inledningen av serien. Vi har haft ett tufft spelschema, men även det ser ut att bli lättare här framöver.

Van Keppel gjorde en bra säsong i fjol och målsättningen att göra en ännu bättre säsong i år har inte förändrats tack vare skadorna.

– När jag tog beslutet att flytta till Mora bestämde jag mig för att satsa och se hur långt jag kunde gå. I Mora började satsningen på allvar. Det var det första steget och nu vill jag ta nästa steg. I Mora gick jag från att vara en pojkspelare till att börja spela innebandy på riktigt och nu vill jag se hur långt det kan ta mig.

Trots sin talang har Van Keppel inte en enda juniorlandskamp i cv:et. Även då var kroppen hans akilleshäl.

– Jag var uttagen till Bosön, men även då bodde jag tillsammans med Bobby Edberg. Oturligt nog blev båda riktigt sjuka just före lägret och han kunde inte ens fara dit. Jag for dit men blev hemskickad på grund av sjukdomen redan efter en dag och senare blev jag reserv till U19-landslaget, men det blev aldrig något spel.

Landslaget har inte varit aktuellt ännu, men det är den stora drömmen. Först ska årets säsong ta fart på allvar då det är den sista på hans kontrakt.

– Man kan säga att framtiden är oviss, men först och främst ska jag bli frisk. Efter det får vi se vad som händer.


Författare: Daniel Karlsson