2011-10-11 10:25

I fokus: Martin Östholm

I ungdomsåren var Martin Östholm kort i växten, hetlevrad och inte speciellt utmärkande i sitt innebandyutövande. Men i tonåren började han växa – både på och utanför planen – och då började det hända saker.

Bara minuter kvar av matchen. Internturneringen på träningen hade nått final och Martin Östholms lag låg under i matchens slutskede. Efter en avblåsning kommer en i motståndarlaget på att han ska skjuta bort bollen efter avblåsning för att maska – och då brister det för Martin.

– Jag blev så förbannad att jag slog till honom i ansiktet. Jag fick gå och sätta mig i utvisningsbåset och vi hann aldrig ikapp. Det blev ju inte bättre med min utvisning och där lärde jag mig något, säger Östholm.

Ett tydligt tecken på den otroliga vinnarskalle som lever i Martin, men som med åren har städats till och numera även minskat – en aning.

Allt började i Sundsvall. Martin, tillsammans med en rad nuvarande elitspelare i form av Robin Nilsberth, Johan Samuelsson, Anton Samuelsson, Per Svedin och Jesper Berglund, började spela innebandy som ett komplement till fotbollen. Men det tog inte lång tid innan innebandyn var nummer ett för Martin.

– Jag lirade mest för att det var kul i början och körde på det.

Men i tidiga tonåren kom det första stora hindret i Östholms karriär. Martin var kort i växten och var inte speciellt framträdande i innebandylaget på grund av sin korta längd och lätta kropp. Där kunde allt ha tagit stopp.

– Jag hade planer på att sluta ett tag. Jag hade problem med en del skador redan då och höll på med många andra idrotter som var roligare just då.

Tiden gick, Martin fortsatte med innebandyn, och rätt vad det var så började han att växa. Då kom prestationen på planen också.

– Jag hade kämpat vidare och när jag började växa blev jag snabbare och starkare. Då kom suget tillbaka och det blev roligare att spela också.


Martin Östholm. Foto: Idrottsfoto.

Något år senare missade hans moderklubb Granlo att kvala upp till division I. Martin Östholm var 17 år gammal och hade redan gjort sin U19-debut med andra killar födda 1986, trots att han själv är född 1988. Värdet av att spela i en högre serie blev därför allt för stor och han beslutade att göra det förbjudna. Att byta Granlo BK mot Sundsvall City.

– Det är ju egentligen något man bara inte får göra. Jag var dock väldigt målmedveten och Sundsvall rustade för att bli ett topplag i den serien och då kunde jag inte motstå flytten.

Året i Sundsvall City blev en supersuccé och elitklubbarna började höra av sig. IBK Dalen var först ut att visa sitt intresse och lockade samtidigt barndomskompisarna Robin Nilsberth och Johan Samuelsson. Men Martin ville pröva något nytt. Umeå påminde för mycket om Sundsvall och efter att ha besökt Warberg, Falun och Storvreta föll valet till slut på Pixbo Wallenstam och Göteborg.

– De var rätt sent ute egentligen, men jag hälsade på och gillade helhetslösningen som de hade och det var nog det bästa valet jag gjort i mitt liv, säger Östholm som nu går in på sin femte säsong i superligaklubben.

– Jag känner mig väldigt tillfredställd i Pixbo. Vi har bytt tränare här några gånger och har nu David Jansson, som jag känner har varit väldigt bra för mig personligen. Han har fått mig att utvecklas några ytterligare steg.

Martin har gjort sin landslagsdebut och det är bara starten på hans individuella mål.

– Jag vill bli bofast i landslaget och ha en ledande roll, spela VM och den absolut största drömmen vore att någon gång i karriären bli utsedd till världens bästa back.

Tävlingsmänniska är han ju, vinnarskalle dessutom. Målmedveten har han blivit och mognare också. Eller?

– Jag hatar fortfarande att förlora. Vill inte förlora i tv-spel eller något, men på planen har det blivit mindre onödiga utvisningar. Jag har börjat se till lagets bästa och då är det nog ingen bra idé ha 40-50 utvisningsminuter per säsong som jag hade tidigare.

Martin Östholm är idag ett välkänt namn i innebandysfären. Men för den här 23-åringen har karriären bara börjat. Några delmål har han nått, men än så länge saknar han någon riktigt stor seniortitel. Men trots allt har det hänt en del sedan den där träningsmatchen i Sundsvall för tio år sedan.

Författare: Lars Lindberg