2011-11-01 15:45

Tisdagspanelen, vecka 44

Tre frågor till tre profiler. Det är det enkla receptet bakom Tisdagspanelen. "Lunkan", "Bult" och Gittan tycker den här veckan till om den nya innebandyboken och delar med sig av sina innebandyminnen.
 

 
1

 
Snart är 592 sidor innebandyhistorik här. Vilka förväntningar har du på den nya innebandyboken?
 

Helena Lundqvist Cabrera, 30 år. Spelare
i Sala Silverstaden. Meriterad med VM-guld bland annat.
 


– Kul med en innebandybok. Jag har dock svårt att tro att den kommer att sälja. Det enda intressanta jag kan se är väl att få svart på vitt vilken klubb som faktiskt var den första med innebandy, om de nu lyckats ta reda på det. Personligen kommer jag inte läsa boken.
   

Mathias Larsson, 38 år. Avslutade i våras en lång och framgångsrik spelarkarriär. 
 


– 592 sidor?! Det har jag nog missat, men det låter som ett digert arbete. Minst sagt. Får jag välja så skulle jag vilja att det är många sköna bilder som illustrerar utvecklingen från ribbstolshallar till utsålda hockeyarenor (SM-finaler). Vi har gjort en grym resa och det ska ju naturligtvis framgå.
   

Gittan Ahonen Gunnarzon, 40 år.
Bloggande innebandy-
profil som tog flera SM-guld med Högdalen på 90-talet. 
 



– Med tanke på vilka som står bakom boken, lär de ha gjort ett gediget jobb med att dokumentera vår favoritsport. Eftersom jag har ägnat över 20 år åt innebandy, ska det bli intressant att läsa om allt som har hänt under åren. Jag kommer inte ens ihåg hälften...

 

   

 

 
2

 
Vilket är ditt bästa innebandyminne?
 


– Utan tvekan mitt första SM-guld, 2007. Det kom efter 11 år i elitserien och var efterlängtat. Att det dessutom blev en sådan match som det blev med underläge 3-0 inför sista perioden med straffavgörande, en riktig rysare. Den glädjen går inte att beskriva med ord.
   



– Jag vill nog ta upp tre saker. Första SM-guldet som kom 2007. Vi hade på förhand ett riktigt grottargäng som lyckades knäppa alla experter på näsan. Första VM-guldet 2002 i Hartwall Arena inför 13 000 övertända finnar, och när vi i Alligator Malans tog dubbeln i Schweiz 2006 framför näsan på Wiler (och förbundsfolket).

 

 

   


– Helt klart det första SM-guldet när vi vann mot Växjö i finalen med 7-1 inför storpublik. Gåshud! Fast det är svårt att jämföra alla SM- och Europacupguld. Varje resa har ju sin charm.
   

 

 
3

 
... och sämsta? 


– Jag har svårt att hitta ett innebandyminne men mina fyra SM-silver är nog mina sämsta minnen. Tre med IBF Falun och ett med Rönnby. Att år efter år falla på mållinjen är rätt tufft. Skulle garanterat varit gladare om jag vunnit fyra brons.
   


– Utan tvekan SM-finalen i våras. Det var tungt på många sätt. Eller, på alla sätt när jag tänker efter! Matchen, förlängningen, straffarna... Nu är det ju inte aktuellt än på några år, men Råsbrink står inte högst upp på inbjudningslistan när jag fyller 40.
   



– SM-finaler är stort, så det måste bli vår första final när vi förlorade mot Lockerud. Det sved...


 

   

 


Författare: Lina Engstrand