2011-11-18 16:27

I fokus: Johan Anderson

I ett decennium har Johan Anderson varit en elitspelare av rang. Tio elitsäsonger i bagaget och trots det har den målfarlige forwarden aldrig ens spelat en SM-final. Trots det brinner han för innebandyn som aldrig förr.

En dag i skidbacken är avverkad. Johan Anderson och hans fru summerar dagen, hoppar in i bilen med destination Lugano. Skidåkningen är en av höjdpunkterna här nere, men nu lockar annat. Anderson och hans sambo reser söderut och när de anländer i Lugano lite senare är det bara att ta av sig till t-shirt.

– Det var de dagarna man minns från äventyret i Schweiz. Det var fantastiskt fint och hela äventyret var fantastiskt, säger Anderson om sina två som innebandyproffs i Schweiziska Alligator Mainz.

Men allt började i IBK Alingsås där Johan spelade i ungdomsåren. Redan som 15-åring fick han chans i a-laget. Han var alltid en stor talang och var med i distriktslaget ett år före hans årskull skulle ha deltagit, likadant var det med U19-landslaget. Efter gymnasiet var Johan Anderson ett eftertraktat namn i innebandy-Sverige och storklubbar som Pixbo Wallenstam och Warberg hörde av sig, men speltid var viktigt för honom och därför föll valet på Jönköping.

– Jag kände flera killar som skulle flytta dit från U19-landslaget och hade bra kontakt med deras tränare, Johan Ivarsson, som jag hade haft i distriktslaget tidigare och därför blev det JIK, säger Anderson.

Även Jan Bjerlestam anlände till den säsongen och redan då fanns spelare som Daniel Calebsson i klubben.

– Vi var ett gäng unga killar som fick mycket förtroende och lyckades bra redan första säsongen. Vi var i kvartsfinal fem av de sex säsongerna jag spelade i laget men hade inte rutin nog att ta oss förbi det.

Inför 2005 års säsong flyttade Johan och hans sambo till Uppsala. Han hade då kommit in på idrottslärarprogrammet och fick samtidigt chansen att spela med Storvreta som då la grunden för sin storhetstid. Det stjärnfyllda laget hade spelare som Johannes Gustafsson, David Blomberg och Mika Kohonen.

– Jag kände att jag behövde en ny utmaning. Även om jag trivdes bra i Jönköping behövde jag något nytt och vem vill inte spela i ett så pass stjärnfyllt lag.

Men den första säsongen i Uppsala gick inte som planerat. Laget fick inte ihop spelet och åkte ut redan i kvartsfinalen mot AIK. Något som slog hårt på Alingsåssonen.

– Det var tungt. Jag flyttade ju för att spela de stora matcherna och sen gick det som vanligt, höll jag på att säga.

Den andra säsongen gick det bättre. Storvreta hade fått ihop sitt spel efter att Johan Davidsson och Hannes Öhman anlänt till laget, men trots det blev det respass i den femte avgörande semifinalen mot Warberg.

– Det bevisades ju då att det inte bara är namnen som ska spela. Vi fick ihop det, men Warberg var riktigt heta de också. Vår tränare, Stefan Forsman gjorde ett jättejobb och tog laget till en ny nivå den säsongen, så jag var inte orolig för att laget på sikt skulle vinna SM-guld, även om det tog något år. Forsman är en fantastisk tränare i mina ögon.



Johan Anderson. Foto: Idrottsfoto.


Efter två år i Uppsala och Storvreta kom nästa flytt. Proffsanbuden från Schweiz började locka mer och mer och till slut kunde inte Johan stå emot. Inför 2007 års säsong flyttade han till Schweiz tillsammans med flickvännen.

– Vi kände att vi inte trivdes fullt lika bra i Uppsala som i Jönköping. Vi hade tänkt flytta tidigare då jag haft anbud från Schweiz tidigare också, men till slut tänkte vi bara; ska vi flytta någon gång så är det nu.

Efter två uppskattade, trivsamma och – som Johan beskriver det – ”underbara” år i Schweiz fick det vara nog. Flytten tillbaka till Jönköping och Sverige bestämdes, men det hela hade ett orosmoln vilande över dem. Jönköping hade åkt ur högsta ligan och vid hemkomsten väntade division I-spel för Anderson.

– Det tog ett tag att smälta att man skulle hem för att spela i division I. Vi ville tillbaka till Jönköping av sociala skäl och det var lite speciellt då jag inte tyckte att jag var färdig med min elitsatsning.

Väl hemma i Sverige genomgick Johan bråda dagar med Jönköpings IK. Klubben var på gränsen till konkurs och det blev en nystart för Johan, men även för hela föreningen.

– Det var bara någon timme från konkurs och sedan började ett hårt arbete med föreningen, en ny styrelse och ett nytt lag med talanger från närområdet. Det hela vände för mig med, det blev en ny utmaning att hjälpa klubben på rätt väg igen. För mig blev det inte så tungt som många tror då det blev en nystart även för mig.

Resan tillbaka till eliten blev lång, men mitt i allt kom ett sidospår då Johan gjorde en kort sejour i Warberg.

– Vi hamnade i ingenmansland i Jönköping. Vi kunde inte tappa den allsvenska platsen då det nya seriesystemet skulle införas säsongen efter och vi kunde inte komma ikapp Mullsjö som ledde serien. Warberg var intresserade och jag prövade vingarna.

Det blev en vår kantad av pendlande mellan Jönköping och Warberg.

– Det kanske inte hade funkat i längde, men för mig var det inte ens jobbigt. Jag såg fram emot att spela matcherna så mycket då. Tyvärr tog det stopp även den gången.

Storvreta, hans före detta lag, satte stopp i semifinalen och återigen missade Johan chansen till att spela en SM-final. Något som han ännu inte fått uppleva.

– Man får säga vad man vill om det är taskig tajming eller om det är för att jag är för dålig. Men just då var Warberg inne i lite av en formsvacka. Jag tror det var därför de ville få in ny energi i form av någon ny spelare också, men självklart är det något alla vill vara med om, att vinna SM-guld är ju det man vill göra då man lägger ner så här mycket tid och speciellt då det är den svåraste bucklan att vinna, säger Anderson.

Johans Jönköping befinner sig just nu på slutspelsplats och har chockat många av de andra superligalagen.

– Det är en otroligt skön känsla att få slå några av de förväntade topplagen. Vi har bra självförtroende inom klubben och visste inte hur bra det skulle räcka trots att vi var bra i allsvenskan i fjol. Vi kommer fortsätta ta våra chanser då vi inte har något att förlora i någon match. Resultaten ger såklart extra självförtroende. Som i helgen, det ska bli kul att åka upp till Täby och göra en så bra match som möjligt. Inget är omöjligt även om vi vet att det kommer krävas mycket för att vi ska vinna.

SM-guldet hägrar såklart för Anderson, men just nu ligger fokus på att klara nytt kontrakt med Jönköping. Men man vet aldrig med Johan.

– I dagsläget känner jag inte att det lockar att flytta för att vinna guld. Att vi är med i SSL och kan slå topplagen räcker gott för mig den här säsongen. Jag vill bidra till att Jönköping håller sig kvar och trivs så bra med livet i Jönköping. Med en son på ett år är man inte lika villig att flytta, men jag är inte den som är omöjlig när det dyker upp något.

Författare: Lars Lindberg