2010-11-04 14:42

Bytte tv-pucken mot Superligan

2006 spelade Erik Forsgren tv-pucken för Västerbotten. Men hockeyn slutade locka och kompisarna förde honom till innebandyn. I dag ligger han tvåa i Superligans poängliga – trots att han bara spelat innebandy i fyra år.

Nöjet med ishockeyn hade börjat tyna. Kompisar, fritid och umgänge började locka för Erik Forsgren och han tog det uppseendeväckande beslutet att sluta med hockeyn. Han var talangen som gjorde flest poäng i Västerbottens tv-pucklag – nu var skridskorna utbytta mot en innebandyklubba.

– Det var roligt med hockeyn och gick bra fram till tv-pucken. Men efterhand började det ta för mycket tid och jag tappade motivationen. Med tanke på att alla mina bästa kompisar spelade innebandy så började jag träna med dem, säger Forsgren.

Han började spela med Ersboda i division 2 och föll direkt för sporten.

– Det var lättsamt och inte lika seriöst som hockeyn. Jag ville ha tid till annat och hade inga ambitioner annat än att ha kul. På den tiden visste jag inte ens vad Superligan var.
 


Erik Forsgren ligger tvåa i SSL:s poängliga. Foto: idrottsfoto.com.
 

 
Snabbheten fanns redan då – känslan i handlederna också. Efterhand började tränarna lägga märke till Forsgrens talang. Umeå Citys nuvarande sportchef, Peter Sjöström, tränade Ersboda på den tiden och han guidade Erik vidare i utvecklingen.

– Det var andra säsongen jag spelade med Ersboda som tränarna pratade med mig och sa att jag skulle bli mer seriös. I början var allt väldigt lekfullt och lite så är jag egentligen fortfarande.
 

Materiallirare av rang

Hans utveckling gick i en rasande takt. Ersboda tog ett steg upp i seriesystemet och Forsgren trivdes med innebandylivet. Men allt var inte frid och fröjd. I och med att laget skulle avancera i seriesystemet så bestämde sig klubben för att byta klubbsponsor – något som var helt otänkbart.

– Jag har spelat med samma blad sen jag började spela innebandy. Vi hade Canadien som sponsor till en början och när vi skulle byta frågade Jocke Sjöström (Iksus nuvarande tränare) om jag ville ha kvar Canadien. Det blev så att jag fick personlig sponsor av dem och jag får fortfarande bladen även om jag är osäker på att de fortfarande tillverkas. Jag byter bara ut skaftet. Nog har man prövat de nya lite grann och man skjuter bra med dem, men det är annorlunda att dribbla och passa.

Materialliraren i honom kliver fram. Han förklarar att det inte alltid behöver vara det bästa – bara det ser bra ut.
 

Tufft val

Karriären skulle gå vidare och Forsgren fick välja mellan anbud från Finland, men framför allt mellan IBK Dalen och Umeå City.

– Jag blev inlånad till City efter det att vi säkrat kontraktet i ettan med Ersboda. När jag sen skulle välja klubb, det var redan på förhand bestämt att jag och Peter Reinholdt skulle gå till samma lag, så föll valet på just City. Dessutom skulle vår tränare gå dit och det underlättade såklart en hel del också.

Erik – eller Fson som han kallas av alla i hans närhet efter det att han i mellanstadiet haft en klasskamrat som också hette Erik och de blivit tilldelade smeknamnen F och L.
– Det har hängt med länge och numera kallar knappt någon mig för Erik. Vissa säger bara F, men Fson är det vanligaste och det är det jag blivit van vid.
 

Målar på och utanför planen

På planen har han bytt rollen som assistkung mot att även kunna måla ibland – något han dessutom tagit med sig till yrkeslivet där han jobbar som; ja, just det – målare. Ett fysiskt yrke men som ändå passar bra till innebandyn om man frågar honom själv.

– Ibland är man sliten när man kommer till träningarna, men oftast tycker jag att det går bra. Man får väl se hur det går då man haft en hård arbetsdag då det är kallt, mörkt och jävligt i vinter.
 


Namn:
Erik Forsgren
 
Födelsedatum:
10 juni 1989
 
Klubb:
Umeå City IBK
 
Moderklubb:
Ersboda SK

 
 
Hans säsong i City har börjat lysande. Tvåa i Superligans poängliga, med bara Daniel Calebsson före sig, så är han en av dem som håller City på den övre halvan av tabellen. VM väntar runt hörnet – något han inte ens tänkt på trots succén.

– Jag har inte ens tänkt på landslaget. Kompisarna brukar pika mig om det ibland, men det är nog allt. Jag har ingen sådan ambition i dagsläget. Självklart vore det kul men det räcker bra som det är nu.

Framtiden ser ljus ut för denna 21-åring. Att ligga tvåa i Superligans poängliga efter fyra år som aktiv är imponerande. I dag misströstar Fson knappast att han valde bort skridskorna mot sin innebandyklubba.

Författare: Lars Lindberg