2011-03-05 13:00

I fokus: Martin Karlsson

Efter en seg start på säsongen har Martin Karlsson kommit igång på allvar och efter att ha debuterat i landslaget siktar han nu på ett slutspel med sitt Linköping.

Med luften i halsgropen och svettdropparna mynnande i hårfästet tog han steget ut på scenen. Musiken började och Martin Karlsson tog ton; ”finns det nått mer att säga, ja finns det någonting mer…”.

Tillsammans med IBF Faluns Eric Björk och Billy Nilsson framförde han Lena Philipssons numera kultförklarade låt ”Det gör ont” som en tradition då man tar steget in i landslaget.

– Alla får skämma ut sig på något sätt när de kommer in i landslaget och det här var vårt sätt, säger Martin Karlsson och fortsätter:

– Det var riktigt jobbigt, det gjorde ont i mig att framföra det där. Kanske hade de andra roligt, men för mig var det nog de längsta fyra minuterna i mitt liv. Kanske var det tur att vi var tre stycken, det gjorde det kanske lite lindrigare.

Ja, så är det att vara med i landslaget och numera är det en kategori som Karlsson kan inkludera sig i. Det var i Finnkampen i början av februari som debuten kom, men den var allt annat än planerad.

– Jag var tydligen reserv, något som jag inte ens visste om själv. Men Kent (Göransson) ringde i alla fall på torsdagskvällen och frågade om jag kunde komma till Karlskrona dagen efter. Jag funderade aldrig utan for trots att det blev kort varsel.

 

Martin Karlsson lyfte av landslagsdebuten i Finnkampen. Foto: Idrottsfoto.


Och tur var nog det, för efter debuten i landslaget har Martin tagit ytterligare ett kliv och nu ligger han på 13:e plats i superligans poängliga med 40 poäng fördelat på 16 mål och 24 assist efter 23 matcher.

– Det blev en klar förbättring efter landslagspremiären, helt klart. Jag fick mer självförtroende och började ta för mig ännu mer på planen. Man fick en helt annan uppmärksamhet, mer publicitet och då kände jag att jag kunde slappna av mer och det rullade helt enkelt på bättre.

Tror du att du kommer få fortsatt förtroende i landslaget?
– Man vet ju inte hur det blir nu när det blir ny förbundskapten, men det vore såklart kul att få spela World Challenge nu när det spelas på hemmaplan i Linköping. Jag hoppas att jag har en bra chans i och med att jag gått bra efter förra gången. Sen tror jag även att jag har en bra stil för internationell innebandy så förhoppningsvis kan man få göra några fler framträdanden i landslaget.

Vad gör du då du inte spelar innebandy?
– Jag jobbar som servicetekniker och reparerar vitvaror. Jag gör det på 80 procent och det är perfekt för mig i och med att jag har världens bästa chef i Kjell Selleby. Han är ungdomsansvarig i Linköping också så han har överseende om man måste vara borta. Sen är jag ju ledig en dag i veckan och det går att byta ihop lite som man behöver och vill.

– Annars tar jag det rätt lugnt. Jag är rätt vanlig, rätt tråkig av mig. En riktig nörd när det gäller sport som spelat fotboll och bandy, men även testat på det mesta. Jag har aldrig spelat hockey däremot. Jag lirade bandy tills jag var 13 tror jag, men det var alltid så dåliga träningstider. Bland annat så tränade vi lördagar klockan sju till nio och till slut fick jag inte spela för pappa inte orkade stiga upp och skjutsa då, men tiderna var alltid dåliga så det gjorde inget.

Hur tycker du att er säsong gått så här långt i Linköping?
- Jag är själv lite överraskad över att det gått så bra. Vi vill ligga på slutspelsplats då grundserien är över, resten spelar ingen roll. I början gick vi riktigt bra, men när vi har mött AIK och Täby, till exempel, på bortaplan – lag som vi inte räknar med att slå – så har vi stundtals blivit utspelade. Men däremot har vi slaget egentligen alla lag som vi ska slå. Av lagen som krigar runt strecket så är det bara Helsingborg vi plumpat mot och de kvitterade med en sekund kvar mot oss. Vi har gjort en sjukt bra säsong för att vara den första i superligan helt enkelt.

Vad säger du om din egen säsong som helhet?
– Jag började inte bra alls. De första matcherna gjorde jag inte mycket poäng, men sen lossnade det då jag gjorde fem poäng i hemmasegern mot Storvreta, då vi vann med 7–3. Efter det har det trummat på bra.

Det har ju varit ett evigt prat om golvet i Linköping, hur stor fördel har ni i och med det?
– Det är stor skillnad. Jämför man med parkett, som det är i Umeå och Solna, så är det otroligt stor skillnad. Men som sagt, så har vi ju stor nackdel av det då vi kommer till bortamatcher. Det ger oss fler svåra bortamatcher än lagen som bara kommer till oss en gång. Personligen så gillar jag inte parkettgolv. Men man hör ju på motståndarna som kommer hit. Redan i spelargången så lägger de fokus på golvet och gnäller över hur svårspelat det är och det tackar ju vi för.

Författare: Lars Lindberg