2015-05-04 06:12

Holmgren berättar om tiden som förbundskapten


Fredrik Holmgren, till höger, gjorde sin sista match som förbundskapten i och med bronsmatchen i U19-VM. Foto: Per Wiklund

Han hann ta ett VM-guld, men också förlora ett VM-brons. Svenska U19-landslagets förbundskapten Fredrik Holmgren gjorde sin sista match i går. Här berättar han om den fyra år långa resan i landslagsdressen.

2011 tog Fredrik Holmgren över som förbundskapten i U19-landslaget. Då var målet att sätta Sverige på guldtronen igen, eftersom Finland hade vunnit VM tidigare samma år.

– Jag och Mikael Karlberg byggde direkt mot det andra året (VM 2013). Vi testade vad vi vill ha, så när vi körde i gång med 94:orna var det väldigt tydligt vad vi ville, säger Fredrik Holmgren och fortsätter:
– Vi hackade oss fram i turneringarna, men gick segrande ur alla matcher. Vi hade tankar hur vi skulle formera laget, men även där blev det justeringar. Det är skillnad på spelarna i februari och i maj. 

Väl i världsmästerskapet i Tyskland slog Sverige i alla fall alla lag och vann VM-finalen mot Schweiz med 6-2.
– Det var jättestort. Mitt första mästerskap. Som svensk förbundskapten är det lätt att mer blir lättad än glad av att vinna. Det var min första känsla. Men jag är också jättestolt över hur vi spelade och hur vi jobbade för varandra. Det var en bra grupp, även om vi hade problem med rollerna. Finalen mot Schweiz var vår bästa match. Det var en stor dag i karriären.

Sedan började en ny resa. Det skulle bli ett historiskt världsmästerskap i Helsingborg två år senare, det hade aldrig tidigare spelats på svensk mark. Och Holmgren började titta på aktuella spelare tillsammans med sin stab.

Hela den gångna säsongen var en uppladdning inför mästerskapet, där Sverige jagade guld. 96:orna träffades på Bosön i september och sedan följde ett Euro Floorball Tour en och en halv månad senare – där Sverige förlorade två matcher. Men i Finnkampen i februari fick Sverige delvis revansch. Där blev det en vinst och en förlust mot Finland.

– Jag var helt övertygad om att vi skulle vara jättestarka till VM efter det. Vår plan var att vi skulle träna på saker under EFT och testa det under Finnkampen. Vi mötte världens bästa landslag som absolut inte gick på halvfart. Och vi vann välförtjänt första matchen. Andra matchen var vi minst lika bra fram till att de började göra mål. Då hade vi inte riktigt orken att vända, kanske var vi lite för nöjda med första vinsten, säger Holmgren och tillägger:

– Det är nu två VM i rad som vi inte har mött Finland. I vårt spel har vi använt oss av en idé att vi skulle möta dem. Om vi klarar av att möta världens bästa lag med vår spelidé borde vi klara av att möta lag som har en lite lägre nivå. Men de lyckades bättre än oss.

Så blev det. VM i Helsingborg började bra med tre raka vinster och gruppseger, men spelet var de inte riktigt nöjda med. Sedan var det roliga slut. I semifinalen mot Schweiz föll Sverige på straffar. Och i bronsmatchen mot Tjeckien blev det förlust med 7-6 efter förlängning.
– Det är ett misslyckande givetvis, och jag tar på mig att det har blivit för många felbeslut och otydligt ledarskap.

Den förlusten blev också förbundskaptenens sista match med laget.
– Beslutet har vuxit fram under året. Jag har lagt allt fokus på det här världsmästerskapet. Att starta om för två år till har jag inte haft kraft till.

Hur tror du att Sveriges U19-landslag måste jobba i framtiden för att ta tillbaka guldet 2017 i Växjö?
– Det jag tycker är tydligt är att jobbet med fyskraven är en viktig del. Toppländerna vi möter är atleter. Där har vi i Sverige för många som ligger på gränsen. Vi är inte så fysiskt starka för att orka hela vägen. Men vi ska behålla en tro på att vi ska vara bollförande. Vi behöver ha mer kraft i anfallsspelet. Också ett starkt försvar, givetvis. Men det tror jag den som tar över tar för givet. 


Författare: Anton Rosenblad