2009-05-24 11:40

Med brorsan i släptåg

För Örnsköldsviks Stina Näktergal är skillnaden mellan spel i klubb- och landslag inte lika stor som för många andra spelare. Brorsan Martin Olofsson har nämligen ett vakande öga över henne hela tiden.

Martin Olofsson är tränare i Örnsköldsvik samt matchcoach i damlandslaget – och tillika storebror till Örnsköldsviks- och landslagsforwarden Stina Näktergal.

Men det är ingenting som inneburit några komplikationer.

– Nej, det är ingenting som vi tänker på, varken när vi tränar eller har match. Däremot så blir det ju en hel del innebandysnack och vi brukar diskutera en del saker. Jag har varit lagkapten i Örnsköldsvik några år och då blir det en del snack som handlar om hur vi som individer och lag ska bli bättre, berättar Stina Näktergal.

Hur blir det i landslaget då, där du har både din klubblagstränare och tillika storebror som matchcoach?
– Under landslagslägren hinner man inte prata så mycket. Då håller man mer ihop med tjejerna, och då märker man inte av honom så mycket.

 

Stina Näktergal är tillbaka i landslaget. Foto: Bildbyrån.


En del konspirationsteoretiker hävdar att Örnsköldsviks landslagsspelare är med i landslaget bara för att Martin Olofsson figurerar i både Örnsköldsvik och landslaget.

– Tja, vad säger man? Jag kan inte säga något om mig själv, det får andra uttala sig om. När det gäller Elin Tjärnström som också är med i landslaget så tycker jag att hon är en sådan grym innebandyspelare att det inte är så mycket att snacka om. Om man ser på lägret och matcherna i Schweiz så borde det inte finnas några tveksamheter kring hennes medverkan, menar Näktergal.

– Sedan har vi ju fått Anna Renström från Dalen, så nu är vi tre spelare från Örnsköldsvik i landslaget. Men om jag inte uppfattat det fel så är Jan-Erik Vaara och Gunnar Bonnedahl som tar ut laget, och Martins uppgift är att coacha laget under matcherna.

Stina Näktergal, som den gångna säsongen var tvåa i Örnsköldsviks interna poängliga med 40 poäng (20+20) och dessutom spelade sin 250:e match i klubben, fick inte plats i landslaget i Euro Floorball Tour i Chur, Schweiz, i april – något som var en besvikelse.

Tidigare under säsongen hade hon varit med i Euro Floorball Tour i november samt Finnkampen i februari.

– Jag hade jättegärna velat vara med där och representera Sverige, men jag förstår att det är stenhård konkurrens och att man inte kan vara med hela tiden, säger Näktergal som nu är uttagen till landslagets träningsläger på Gotland i augusti.

– Första tanken var att nu blir det till att träna hårt i sommar, skrattar Näktergal.

Du har inte spelat några VM men är ändå en av de äldre i landslaget, tror du att din erfarenhet kan hjälpa dig till en VM-biljett?
– Det är möjligt. Jag tycker att det skulle vara hur roligt som helst att få komma med där. Jag har spelat i Elitserien i tretton eller fjorton år, spelat i slutspel flera gånger, och även spelat final några gånger, så jag har varit med ett tag.

Vad är det för egenskaper som ska ta dig till VM?
– Det är väl framförallt att jag är skottvillig och hela tiden försöker vara glad och positiv i gruppen.

Tidigare i våras tecknade Stina Näktergal ett nytt kontrakt med Örnsköldsvik, och någon flytt någon annanstans var aldrig aktuell.

– Jag är härifrån, har man och hus, och det känns inte som att vi flyttar någonstans. Skulle det inte vara aktuellt med spel i Örnsköldsvik så ligger det nog närmare till hands att jag lägger av än flyttar, menar Stina Näktergal.


Författare: Jonas Gustavsson