2009-05-25 14:24

Ett innebandyäventyr i Malaysia

Ett gäng grabbar – till vardags spelandes innebandy i Köpings IBF och Kungsörs IBK – reser just nu runt i Asien, och ett av stoppen har varit Malaysia. Där spelade grabbarna innebandy mot ett lokalt lag, vilket var en intressant upplevelse.

Att innebandyn är på global framgång är ingen hemlighet, och det är alltid intressant att höra hur innebandyklimatet är på andra platser.

En grupp killar är just nu på resande fot i Asien, och de har också träffat på innebandyverkligheten där. Efter att ha varit i Vietnamn hamnade sällskapet i Malaysia, och då var det dags att spela innebandy.

– Där, i Kuala Lumpur, kontaktade vi malaysiska Innebandyförbundet och frågade om det fanns någon möjlighet att kanske få möta ett malaysiskt lag i en match, berättar Alexander Jaska som är en av de åtta killar som är på resande fot.

– Vi fick tag i en mycket trevlig kille vid namn Suresh, som är en av grundarna av innebandyn i Malaysia, och han ordnade så att vi fick möta ett lag i en vänskapsmatch.

 


Alexander Jaskas lag vann med 18-7 och han bedömde att hans lag höll hyfsad division tre-klass. Killarna spelar till vardags i just division två och tre hemma i Sverige, då de alltså representerar Köpings IBF samt Kungsörs IBK.

Segern mot det malaysiska laget var odiskutabel.

– Det var i mitt tycke tre spelare i deras lag som hade klarat sig bra i svenska division tre. De tre var också med i det malaysiska landslaget. I övrigt var det mycket tunt och deras positionsspel var näst intill obefintligt. När vi spelade som man ska och ställde upp i positioner i försvaret så hade de inte mycket att sätta emot. Vi hade kontringsjulafton i 60 minuter. Anledningen till att vi släppte in sju mål var till större del att vi underskattade deras tre stjärnor som faktiskt var riktigt duktiga innebandyspelare, menar Alexander.

Även om positionsspelet inte var det bästa hos motståndarna, var Alexander Jaska ändå imponerad över viljan att prestera och inställningen att inte ge upp.

– De verkade seriösa med sin innebandy och det var samma stora besvikelse efter ett mål i baken som det är här hemma. Lagets spelande tränare tog också timeout vid ställningen 6-13 när han inte längre stod ut med sitt lags agerande på banan, sa seriositetsnivån nere i den malaysiska innebandyn tycker jag är ett gott tecken för innebandyns bredd i världen.

Hur var hallen där ni spelade då?
– Sports Plaza hette anläggningen. Det bestod av två totalt icke luftkonditionerade planer. Den ena planen var till för Futsal medan den andra, där vi spelade matchen, var utrustad med det ojämnaste parkettgolvet jag sett i hela mitt liv. Vi västmanlänningar brukar klaga på den usla parketten i Klackbergshallen ute i lilla Norberg, men det är himmelriket jämfört med det vi sprang runt och försökte spela innebandy på nere i Kuala Lumpur. Det var som sagt ingen luftkonditionering, plus att hallen var öppen för solljus, och temperaturen utomhus låg väl ungefär kring 35-gradersstrecket. Detta ledde till att vi med våra sju utespelare plus keeper fick slita hund för att ta oss igenom matchen. Killen som stod och sålde dricksvatten i kiosken kan leva gott ett tag på vart besök, det är ett som är säkert.


Suresh Subramaniam.

I Sverige, där hallar och hyfsade hallar tas för givet, finns bra förutsättningar för att spela innebandy. I Malaysia är det, enligt Alexander Jaskas berättelser, inte alls lika enkelt. Men innebandyn utvecklas.

– Suresh berättade att de siktar på att ha sin första riktiga liga i Kuala Lumpur i höst, där det är tänkt att fyra lag ska deltaga, så det händer lite på innebandykartan även utanför Europa, konstaterar Jaska.

– I övrigt så var det otroligt trevliga innebandymänniskor vi stötte på och det här kommer definitivt att bli ett minne för livet för oss.

Fler berättelser och bilder finns på Alexander Jaskas blogg.

Spontanresan


Författare: Jonas Gustavsson