2008-05-12 10:30

Föräldraskandal och BH-chock

Som enda journalist från Sverige följde Micael Fasth U19-damernas VM i Polen. Här sammanfattar han sina intryck från en turnering med en färsk arrangör och en oväntad vinnare.

Schweiz startade VM med 8-1 mot Finland och avslutade med att slå Sverige i en final som var minst lika spännande som de blågula herrarnas vändning i Globen 2006. Segerreceptet var en enorm rörlighet i alla lägen, och guldet var välförtjänt. Inom loppet av tre år har Schweiz vunnit VM, U19-VM och Europacupen på damsidan. Det är numera solklart vilka som är Sveriges huvudkonkurrenter.


Sju svenska finalmål räckte inte till VM-guld.

Sverige spelade bitvis strålande anfallsinnebandy, och deras utspelning av Finland i semifinalen var tveklöst den bästa underhållningen under hela veckan. Dessvärre ser det sämre ut bakåt. Under de tidigare två VM-turneringarna har Sverige sammanlagt släppt in 17 mål. På fem matcher i Polen blev det 21 baljor i egen kasse. Inte bra! Och mot kontringslaget Schweiz ska sju gjorda mål räcka för guld.

Finlands jubel när bronset var i hamn var märkligt att se. Att seger i bronsmatch mot Polen utlöser en sådan enorm glädje tyder på att de finska ambitionerna dragits ner rejält.

Polen var en mycket glad överraskning och visade ett enormt hjärta i segermatchen mot Tjeckien och i den knappa förlusten mot Finland. Det finns mycket framtid i detta stora land.


Den tjeckiska förlusten mot Polen var gruppspelets skräll. Och den sved.

Tjeckien var sensationellt bra mot Sverige, men avslöjade sina brister både mot Tyskland och framför allt mot Polen. Tjeckiskorna kan stå upp bra mot bra motstånd - men att föra matcher mot sämre motstånd är mer än de klarar av.

Det roligaste med VM i Polen var just att det gick i Polen. Om innebandyn ska utvecklas räcker det inte med att fler länder blir bra på att spela. Fler arrangörer måste till, och att driva ett JVM är en bra inkörsport. Därför köpte jag lätt att VM spelades i för små hallar och i för små städer. Det hade bara sett larvigt ut att spela i jättearenor om bara 200 personer tittar på.

Arrangörerna gjorde några små misstag, och det var givetvis irriterande att internet dog mitt under VM-finalen för att aldrig mer komma tillbaka. Att pressrummet var den enda lokalen i finalarenan där internet aldrig fungerade var snudd på komiskt. Definitivt komisk var däremot den version av "Du gamla du fria" som spelades inför Sveriges premiärmatch mot Tjeckien. Detta var en speedad variant på elorgel som lät så vedervärdig att halva hallen skrattade.


Efter en lugn start hittade den polska publiken till VM-hallarna.

Det var ett lugnt VM, men den sista dagen inträffade två delikata historier som IFF säkert kommer att utreda. Den första inträffade när Finland avgjort bronsmatchen mot Polen. Finska lagkaptenen Juuli Hakkarainen rusade fram till sargen och vände upp mot den finska klacken. Lagkamraterna ställde sig i en klunga bakom henne så att domarna inte såg någonting. Därefter drog kaptenen upp tröjan och visade sin BH med en handmålad finsk flagga på.

Den andra incidenten kom efter finalen då tre omdömeslösa schweiziska föräldrar trängde sig in på planen och avbröt prisutdelningen. I stället jönsade de runt, ringde i kobjällror och uppmanade spelarna att leka "Följa John" med dem.

Nu väntar jag med spänning på eventuella följder. Jag kan bara skratta åt tonåringen Hakkarainens BH-bus, men blir förbannad när vuxna människor på ett så omdömeslöst vis sätter sig själv i centrum och saboterar en VM-prisutdelning. Jag såg själv hur upprörda IFF-delegaterna blev. Som sagt, det blir intressant att se vad som händer.


 Innebandy-VM på landet. Charmig verklighet i Polen.


Författare: Micael Fasth