2012-01-14 12:00

I fokus: Sanna Scheer

För en dryg månad sedan fick Sanna Scheer lyfta den VM-buckla hon längtat så efter. I fjol utseddes hon till årets back samtidigt som hennes kära Rönnby hade det tungt. Nu siktar hon mot nya mål.

Fotboll hade alltid varit Sanna Scheers kall, men när en kompis presenterade henne för innebandy förändrades allt. Sanna började sin innebandyresa i Hallstahammars IBF. När hon blev senior var det Norrby som gällde och senare tog hon klivet till Arosstadens IBK. Väl där träffade Scheer sin bästa vän som skulle följa henne i innebandykarriären – Rönnbys Malin Hansen.

– Hon gick till Arosstaden ett år före mig, men direkt jag kom dit fick vi bra kontakt, säger Scheer.

Arosstaden vann division II det året och lagets succéduo fick ögonen på sig från Sveriges absoluta finrum för innebandy. Rönnbys tränare, Örjan Lindberg tog kontakt med duon som inte behövde fundera länge innan de båda bestämde sig för att pröva vingarna i Västeråslaget.

– Jag spelade fortfarande fotboll då i division I och gick fotbollsgymnasiet, men innebandyn blev till slut vinnare i den kampen då jag kände att jag hade stannat av lite i utvecklingen i fotbollen, säger Scheer.

Den första säsongen i topplaget Rönnby blev väldigt mycket se och lära för duon som nu spelade tillsammans, men oftast satt tillsammans på bänken under det första året.

– Det var väldigt nervöst att gå till Rönnby med de stora namnen som Widar, Stålberg, Tuominens och Åsa Eriksson. På den tiden var jag center och det var såklart tufft till en början. Såhär i efterhand inser jag att det var nyttigt att känna av stämningen och se hur allt gick till.

Vännerna har hållit ihop sedan dess och är än idag bästa vänner. Tillsammans har de stöttat varandra i utvecklingen och redan det andra året i klubben fick duon spela en SM-final tillsammans mot Iksu. Då förlorade Rönnby, men ett år senare fick laget revansch och Sanna fick lyfta SM-bucklan för första gången.

– Det var väldigt häftigt. Jag kände mig verkligen som en i laget och det var skönt att jag och Malin fick göra det tillsammans och med hela laget.

Sanna hade då omskolats till back av tränaren Örjan Lindberg.

– Han flyttade ner mig som back ganska tidigt och det föll sig rätt naturligt då jag inte hade utvecklat centerrollen speciellt mycket under den tiden och hade en defensiv roll redan som center. Dessutom har jag alltid varit bra på att läsa spelet och därför gick omskolningen rätt bra, jag hann aldrig känna mig som center i Rönnby utan blev back så gott som direkt.


Sanna Scheer i landslagsdressen. I december fick hon uppnå ett av sina mål att vinna VM-guld med Sverige. Foto: Bildbyran

I Finnkampen 2007 fick hon göra sin debut i landslaget. Nerverna pirrade och frågorna var många. Som tur var fick hon bästa möjliga mentor.

– Jag var otroligt nervös, men fick bo med ”Minne” (Hermine Dahlerus). Hon hade nog en peppningshelg för jag oroade mig mycket och hade frågor om exakt allt, men hon fick mig att slappna av och njuta av upplevelsen så det var tur att jag fick bo med en så pass rutinerad tjej.

Under sin elitkarriär har Scheer varit Rönnby trogen och gör nu sin åttonde säsong i klubben. Hon trivs bra med sitt arbete som konsult på ett företag som håller på med kärnkraft. Trots det har hon många drömmar – och ännu fler idéer och tankar.

– Jag funderar alltid på nästa steg trots att jag trivs bra. Jag tycker om att starta nya saker och göra det färdigt. Jag har alltid gillat att göra saker med händerna, något mer kreativt och har även funderat på att utbilda mig, men jag har svårt att bestämma mig för exakt vad jag vill göra och våga ta klivet. Just nu kanske det finns för mycket idéer.

Hon är uppväxt i Hallstahammar, men flyttade in till Västerås under sin andra säsong i Rönnby och bor nu i en lägenhet med sin sambo. Under fjolåret blev hon utsedd till årets back och det gjorde att hon fick ögonen på sig utifrån. Inför årets säsong hörde den före detta Endretränaren, Andreas Wahman, av sig och ville ha Scheer till Gotland. Men som många andra ”Rönnbyiter” blev Sanna kvar.

– Jag lyssnade till det han hade att säga och tyckte att det var smickrande att bli kontaktad då jag tyckte att det var kul att höra att jag var intressant. Dock funderade jag inte speciellt länge och kom fram till att jag trivs oerhört bra med allt i Västerås och med Rönnby som klubb så det ska mycket till om jag ska flytta.

Scheer kommer från en idrottsfamilj där pappan och systern har spelat fotboll på hög nivå. Hennes mamma, Birgitta Scheer (tidigare Pettersson) har vunnit SM-guld i volleyboll. Men störst familjedrag finns ändå till musiken. Sanna har i sina ungdomsår spelat dragspel.

– Ja, hade tjejerna i laget varit med på intervjun hade de garanterat sagt det, men jag har mycket musik nära mig.

Sannas farfar, som namnet Scheer, kommer från är i grund och botten från forna Jugoslavien och han var musiker. Hans kusin, som Sannas familj var och hälsade på i Österrike under VM, är en så kallad Alleinunterhalter – eller enmansunderhållare som vi hade sagt på svenska – och spelar mycket i alpländerna än idag. Men musikintresset går längre in i Sannas liv än så. Hon är nämligen sambo med den svenska artisten Sebastian Fronda – mer känd som ”Fronda” och hitlåtar som ”Rulla fram” och ”Underbar".


Författare: Daniel Karlsson