2009-01-23 08:28

”Jag triggas av att känna press”

För Endres tränare Mika Packalén, är det första gången han tränar damer. Tidigare har Mika tränat herrlagen Tyresö, Balrog, Falun och Visby. I vår intervju ser han tillbaka på tidigare uppdrag men delar även med sig av tankar kring den pågående säsongen.


Vilken skillnad är det att träna damer respektive herrar?
– Den största skillnaden är det spelmässiga, det tog ett tag att förstå de taktiska och tekniska skillnaderna. Till exempel så handlar det i herrinnebandyn om att spela tightare försvar då skottstyrkan är bättre. Tjejer är bättre receptiva, lyssnar på information och är mer förändringsbenägna. Jag lägger inte så stor vikt på allt vid sidan av planen utan koncentrerar mig på innebandyn. Jag tror dock inte att tjejer har mer syjunta än killar, det har jag själv sett exempel på, hävdar Mika Packalén.

Blev ditt uppdrag i Endre som du förväntade dig?
– Det blir det väl aldrig! Jag har vid det här laget reviderat planen ett par gånger och uppdraget växer alltid mot vad jag förväntade mig i början. Givetvis är det ju så att går det sämre lägger man ner mer tid. Man vill ju inte stå och se på direkt, menar Mika.

Endres resultat har hittills varit något av en besvikelse. Håller du med?
– Om allt refereras till SM-medaljen ifjol , men Endre har i flera år varit ett lindansarlag vid slutspelsstrecket. I fjol to g man sig till slutspel med två poängs marginal och slog ut Rönnby på straffar.  Säsongen slutade i dur, men var på väg mot en katastrof.

– I år har vi inte ett bredare lag, utan i princip samma lag som förra året. Bilden att vi lätt ska nå slutspel stämmer inte. Jag har hela tiden vetat om att det kommer att bli stentufft, säger Mika.

Vad beror det på att Endre underpresterar?
– Jag kan hålla med om att vi har underpresterat under delar av säsongen. Vissa spelares form har inte varit vad den borde vara och eftersom jag vet vad de kan anser jag att vi kan bättre. I stort sett alla lag i Elitserien är beroende av sina så kallade stjärnspelare. Presterar inte dessa spelare, då blir det tufft.  Vi har klara åsikter internt om vad som har fallerat, menar Mika.
 


Mika Packalén håller med om att hans lag Endre har underpresterat vissa delar av säsongen. Foto: Bildbyrån.


 
Känner du någon press då Endre presterar sämre än förra året och förväntningarna på dig som tränare var skyhöga inför säsongen?
– Jag har höga förväntningar på mig själv, för coachen är en viktig pusselbit, men jag kan inte trolla med knäna. Jag triggas av att känna press, annars presterar jag ingenting. Jag har försökt att se nyktert på detta uppdrag, jag vill att tjejerna ska utvecklas och få dem att spela innebandy och inte bara springa innebandy.

– Vi hade tidigare prestationsmål istället för resultatmål, men när det gick tungt i början pressade lokalmedia och andra oss. Därför ändrade vi målet till att vi siktar på slutspel.  Innebandy på Gotland är stort och alla har åsikter om allt. För tjejerna i laget är detta en annorlunda upplevelse, då de tidigare har jagat och i år ska de försvara en SM-medalj, säger Mika.

Vad ska till för att Endre ska nå slutspel?
– Vi måste våga riskera och tro på oss själva. Våra nyckelspelare måste gå i bräschen, tycker Mika.

Hur är det med mentaliteten och viljan att vinna hos Endre gentemot andra lag du har tränat?
– Visst är det skillnad! Jämfört med vilken annan klubb jag har tränat så hade Balrog en stark vinnarkultur. Man kunde ta på stämningen i omklädningsrummet innan match. Det är något jag inte har upplevt sedan dess. Det är klart att detta går i stick i stäv med att spelare åker på resor mitt i säsongen. Jag måste dock berömma Endre för sin träningsvilja, som är som natt och dag jämfört med till exempel Visbys herrar, anser Mika.

Du kom till Gotland för att träna Visbys herrar, men samarbetet fungerade inte. Hur känner du när du ser tillbaka på den tiden?
– Jag växer med alla uppdrag och får nya erfarenheter. Jag ångrar inget uppdrag, men jag vet vilka fallgropar jag ska undvika. Man måste välja sina strider och att jag inte är konflikträdd är både en styrka och en svaghet. Det gäller bara att hantera det bra.

– Visby och jag var nog överens om vad målet var, men inte hur vi skulle ta oss dit. Jag kan här dementera att pengar var inblandat, vi var helt enkelt inte sams om processvägarna och det blev inget bra arbetsklimat. Det kostade för mycket energi och Visby har ju lyckats att bli ett stabilt mittenlag i division 1 nu, menar Mika.

Om du inte skulle träna Endre, vilket lag skulle du helst vilja träna då?
– För mig blir det naturligt att jag vill vara nära mina barn och deras idrotter så jag antar att jag blir ungdomsledare så småningom. Jag kanske gör en ”Forsman” och är med i ett hockeylag på ett hörn. Jag snor mycket från basketen, så jag kanske hamnar där. Nu är det detta uppdrag som gäller säsongen ut, påpekar Mika.

Fortsätter du i Endre nästa säsong?
– Jag diskuterar med Endre och jag kan tänka mig att finnas med i en mindre roll. Nu är jag med på två träningar i veckan då mitt arbete inte tillåter mer och jag tycker inte det blir bra med huvudansvaret om jag inte kan engagera med hundraprocentigt. Den övriga ledarstaben blir kvar och Endre som förening är fantastisk. Det finns otroliga människor i klubben och en hemtrevlig känsla, berömmer Mika.

Några funderingar på förbundskaptensjobb?
– Jag har väl tidigare sagt att förbundskaptensrollen för herrarna inte är ett beundransvärt uppdrag, då man alltid har vunnit guld. Nu är det ett annat läge när man förlorade VM-finalen. För mig finns inte tiden till att ha huvudansvaret, men jag är jättegärna med i någon funktion kring landslaget.

– Jan-Erik Vaara gör det bra med damlandslaget, han följer sin linje och vi har en jättebra dialog kring Endres spelare, tycker Mika.

Vilka spelare som inte spelar i damlandslaget skulle du ta ut?
– Just nu finns det tyvärr inga landslagsmässiga spelare i Endre. Jag skulle testa Täbys Sara Bergström och just i Täby finns många spännande spelare. Det vore kul att se Huddinges Ranja Varli i A-landslaget samt Faluns Emma Lundmark. Det är inte överraskande att Rönnby, Balrog och Iksu har många spelare med, då de också har de bästa spelarna. Vaara satsar på en stomme och han har lyft landslaget ett par nivåer, anser Mika.

Om du fick förändra en sak inom svensk innebandy, vad skulle det vara?
– På damsidan skulle jag önska att lagen öppnade sig mer för varandra rent erfarenhets- och kunskapsmässigt. Vi skulle behöva ett forum där vi har utbyte i frågor som teknik, taktik och fysik för att utveckla daminnebandyn. Jag är nyfiken på hur Iksu har jobbat fram sin framgångsera. Det finns en mängd frågor att diskutera.

– På herrsidan är vi inte världsledande längre och vi behöver rannsaka oss och ta reda på vad som ska göras. Det blir en spännande period, där svensk innebandy måste utvecklas, menar Mika.

I helgen möter ni Västerås på hemmaplan. Hur tänker du inför den matchen?
– Vi går givetvis för tre poäng, för detta är en match vi ska vinna. Vi har respekt för att Västerås krigar för sin existens, men hemma i Södervärn ska vi vara numret större. Vi har ett par spelare borta på varmare breddgrader och Lovisa Nobelius flyttar till Stockholm för studier.

– Vi satsar självklart på slutspel och vi har en realistisk möjlighet att nå dit, anser Mika Packalén.

Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon