2008-01-17 10:56

Hermine Dahlerus över 500-gränsen

I Balrogs match mot Täby i lördags gjorde Balrogs och landslagets center Hermine Dahlerus två assists. Hon sprängde därmed 500-gränsen och är nu den andra kvinnan som gjort mer än 500 poäng i elitserien och slutspel. Här får vi träffa henne i en omfattande intervju.

 

– Jag hade faktiskt ingen aning om hur många poäng jag har gjort. Visst anade jag att jag någon gång skulle kunna nå 500 med tanke på hur många poäng jag har gjort varje säsong. Det är givetvis kul, men det börjar bli tjatigt med alla rekord. Det är så svårt att greppa sådant nu när fokus ligger på serie- och slutspel. Jag tror att jag kommer att uppskatta rekorden när jag slutar att spela, när jag får lite distans till det, säger Hermine Dahlerus om att nu ha kommit över 500 poäng.

 

Den tidigare landslagsforwarden Johanna Ekeroth innehar rekordet och gjorde totalt 555 poäng. Slår du det?

– Det blir svårt, men om jag lägger på ett kol kan det gå. Om jag fortsätter spela nästa säsong, kan jag kanske åtminstone ha en chans att slå det. Jag tycker att det fortfarande är kul att spela, men jag måste ta hänsyn till saker runt omkring som till exempel arbete, när jag beslutar om nästa säsong.

 

500 poäng är ju hur många som helst. Vad krävs av en spelare för att mäkta med den poängskörden?

– Jag har inte varit skadad någon längre period i min karriär och missar därmed sällan matcher. Det är en förutsättning. Det handlar också delvis om tur. Under mina första år i Elitserien, fick jag spela med världens bästa spelare, Åsa ”Kotten” Karlsson och Carina Rosell, vilket bidrog till min poängskörd. De första åren brukar man ju inte göra så många poäng, men i och med min omgivning gjorde jag säkert 20 poäng.

 

– Det gäller att man har målsinne, vilja och även är en skicklig passningsspelare. Jag gör många mål, men också många assists. Det gäller att aldrig jaga poäng. Dessa kommer när man är het.

 


Hermine Dahlerus

Född:
 26 augusti 1976
Längd/Vikt: 173 cm/58 kg
Position: Center.
Klubb: Balrog B/S IK.
Moderklubb: Hagsätra IBK.
Övriga klubbar: Högdalens AIS,
Piranha Chur (Schweiz)
Aktuell: Andra spelare i damernas Elitserie att nå över 500 poäng i
serie- och slutspelsmatchen
.


När debuterade du i Elitserien?
– Jag var 18 år och spelade med Hagsätra/Högdalen mot Alunda. Vi vann med 6-1 och jag gjorde ett mål.

Var det roligare förr?
– Nja. Tidigare var varje match som en slutspelsmatch och jag var väldigt laddad. Nu går det mer på rutin och jag är extra laddad vid viktiga matcher. Det är skönt att inte vara ”tokladdad” jämt.

Vilka är dina bästa minnen från din innebandykarriär?
– Bestående minnen är de lag jag har spelat med. Högdalen var jättespeciellt med tanke på allt vi vann och gjorde tillsammans. I Schweiz gick det inte så bra sportsligt, men jag lärde mig många saker om mig själv. Med landslaget betyder guldet i Schweiz 2003 mycket. Det var många revanschkänslor och vi vann med mig som lagkapten.

Vilken är den bästa tränare du har haft?
– Kristina Landgren tränade Högdalen under ett par år och har varit viktig på framför allt det personliga planet. När Landgren och Åsa ”Kotten” Karlsson tränade landslaget utsåg de mig till lagkapten vilket betydde mycket. Örjan Lindberg utvecklade mitt offensiva spel och lärde mig att ingenting är omöjligt.

Är du nöjd över din säsong hittills?
– Nja, det är jag väl. Jag har inte gjort lika många poäng som förra säsongen, men då gick verkligen allt in. Jag kom in i något slags flow och jag hoppas att det blir fler i slutspelet, men jag gör fortfarande många poäng så det stör mig inte nämnvärt.

Har laget presterat enligt planerna?
– Vi är i stort nöjda, även om vi har gjort några mindre bra matcher också. Vi har inte ett uttalat mål att vinna serien, men det skulle vara skönt och vi ligger bra till. Amanda Wendelstig och Emelie Lindström har höjt sig bland utespelarna samt Johanna Dahlin, som har klivit ned som back, har gjort detta jättebra. Målvakten Sofia Pettersson är som alltid stabil.

Balrog har haft svårt att lyckas i slutspelet några år. Varför?
– I de senaste säsongerna har vi mött Rönnby i slutspelet och spelat jämna matcher som oftast slutat med sudden och straffar. Vi har inte fått ut max av alla och vårt spel. Vi skämtar faktiskt om semifinalspöket och tar det inte så allvarligt.


Hermine Dahlerus och hennes Balrog har åkt ut i semifinal i fyra år i rad, skall de lyckas bättre i år? Foto: Bildbyrån
Varför lyckas ni i år?
– Vi har en bred och bra trupp som inte är skadekänslig och klarar därför seriespelet bra. När det gäller slutspelet är det små marginaler och våra många, unga spelare som tidigare har haft lite rutin, har nu varit med en del och jag hoppas att det ger resultat. Rutin är viktigt i slutspelssammanhang.

Vilka lag är era huvudmotståndare?
– IKSU, Pixbo och Rönnby. Jag måste nog säga att Rönnby och Iksu är lite större favoriter eftersom de har rutin på att spela finaler. Det bästa spelarmaterialet finns i dessa lag och i Balrog.

I landslaget har det prövats många nya spelare. Någon som har imponerat speciellt på dig?
– Det har varit många nya spelare som ibland bara har varit med på ett läger, men det är kul att IKSU:s Frida Stenvall är tillbaka i sin gamla form som hon var i innan hon skadade sig.

Du anses som en av världens bästa spelare. Känner folk igen dig?
– Nej, inte alls. Vi har ingen lokaltidning som bevakar oss så det kanske hade hänt om jag hade bott på någon mindre ort.

Har Balrog och förbundet lyckats profilera dig och andra tjejer inom innebandyn?
– Inte direkt, Balrog har nog inte haft de resurserna utan haft annat att tänka på. Nu har förbundet en jättechans att fram till hemma-VM jobba på att profilera alla landslagstjejer. Det är en stor möjlighet som inte får kastas bort.

Vad har du för förhoppningar för svensk daminnebandy i framtiden?
– Det har hänt mycket med den sportsliga biten sedan jag började spela för länge sedan. Dock inte lika mycket med allt runt omkring, så som matcharrangemang, publik, halltider och annat. Jag hoppas att de yngre förmågorna får vara med om innebandyns definitiva genombrott och får bättre förutsättningar att bedriva sin idrott, än vad vi har fått. Den sportsliga delen är jag inte alls orolig för, det finns otroligt många talanger som är på väg mot Elitseriespel.


Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon