2014-12-13 06:58

Hallå där... Sveriges erfarne förbundskapten Vaara


Jan-Erik Vaara har många fina VM-minnen under sin karriär. Foto: Per Wiklund


VM-kvartsfinalen mot Estland var Jan-Erik Vaaras 100:e som svensk förbundskapten. Här berättar han om minnen, utvecklingen och vad som krävs för att Sverige ska ta sig till en ny VM-final.

100 landskamper totalt som svensk förbundskapten. Du har stått där i båset 63 gånger med damerna och 37 med herrarna, hur känns det?
– Ja, hur känns det? Jag börjar känna mig gammal i gamet, haha. Det är mycket som har gått framåt och det är fortfarande väldigt utvecklande för varje match man får vara med om. Jag ser fortfarande flera utvecklingspotentialer som vi kan jobba vidare med. Det har hela tiden varit en utvecklande miljö och jag känner att det finns möjligheter att göra mer med sporten och den innebandy vi vill spela. 

Den 6 december 2005 mot Finland (7-2) i Åbo gjorde du din första landskamp som förbundskapten, vad har hänt på de här åren? 
– Oj, så klart har det hänt massor av saker. Jag har varit med och jobbat i två olika lag, bara en sådan sak, och under resans gång har förutsättningarna bara blivit bättre. Extra kul att både herrarna och damerna har gått fram tekniskt, fysiskt och taktiskt. Det är roligt att ha sett den utvecklingen som varit positiv för svensk innebandy. Så klart har jag lärt mig massor. När jag gick in i det förstod jag inte hur stor apparat det är och att uppdraget omfattar så många områden. Lyckligtvis är vi flera ledare som hjälps åt med allt som snurrar. Det är mer omfattande arbete nu jämfört med i början. Mycket var enklare förut. Nu har man flera och svårare frågor att hantera.

Personligen, vad har du på de här 100 landskamperna utvecklat mest?
– Jag är lite lugnare inombords men även trygg i det vi pysslar med. Det har jag fått med tiden. 

Vilket är det tuffaste beslutet du tagit?
– Det finns inget enskilt beslut som ploppar upp. De tuffaste är valen av spelare till de fem VM-trupperna.

Finns det några beslut du tagit som du ångrar?
– Nej. Sedan kan man tycka synd om spelare som i sista stund skadats eller hamnat i en formsvacka och därför lämnats utanför. Det är klart att jag känt för dem.

Vilken spelare har varit viktigast för dig?
– På damsidan var vårt beslut om att försöka göra Karolina Widar till lagkapten och frontfigur för damerna, något som gav stor effekt för damsidan.

Av de här 100 matcherna, vilken minns du bäst?
– Alla VM-finaler. Jag kan inte välja en av dem, jag bär med mig alla.

100 landskamper, det är inte många som kommer upp i det?
– Nej, inte på ett tag i alla fall. Det har varit en fin förmån att vara med i så många matcher. Det känns hedrande och jag är stolt över det.

Siktar du mot 200 nu?
– Nej, en så lång karriär blir det inte. 

Vi tar match 101 i stället. VM-semifinal, vad krävs för att vinna den?
– Vi måste gå in med 100 procent och stå för en mycket stark prestation för att vinna. Vi måste ha fullt fokus – oavsett motstånd.


Författare: Anton Rosenblad