2011-12-23 19:42

I fokus: Anna Wijk

Anna Wijk har gjort en kometkarriär med två VM-guld i bagaget trots att hon bara är 20 år gammal. Redan som elvaåring hade hon siktet inställt på riksinnebandygymnasiet och sedan dess har det hänt en hel del.

Liksom många andra framgångsrika tjejer på damsidan, drillades Anna Wijk tillsammans med killar under de första åren på innebandyplanen. IBK Alba är moderklubben som hon spelade i fram tills det att det var dags för gymnasiet. Hon hade redan då gjort framträdanden i Gästriklands distriktslag och siktet var sedan länge inställt på vad nästa destination skulle bli i karriären.
 
–     Jag bestämde mig för att jag ville gå på RIG i Umeå redan när jag var elva år gammal, säger Anna Wijk.
 
Hon blev antagen till riksinnebandygymnasiet som en supertalang och redan under det första året började en av Sveriges bästa klubbar på damsidan, Iksu, att höra av sig. Det blev ett och ett halvt år på RIG innan hon i samråd med bland annat Peter Svensson kom fram till att Iksu skulle bli nästa anhalt för supertalangen.

–     Jag var tvungen att uppnå vissa krav som vi hade satt upp tillsammans för att jag skulle få gå till Iksu och det gjorde jag. Redan då tränade jag med Iksu några gånger i veckan och när jag sedan skrevs över var det såklart jättestort för mig. Jag fick spela med spelare som jag hade sett upp till under en lång tid och det hav mig oerhört mycket, säger Wijk.

Hon parades ihop tillsammans med rutinerade Therese ”Mini” Andersson och Frida Eriksson och gjorde snabbt succé. Sämre gick det för Iksu som åkte ut mot IBF Falun i semifinalen under Wijks första säsong i Iksu. Men bara ett år senare fick Wijk uppleva en dröm. Hennes första SM-final skulle spelas, en match som Iksu förlorade. Efter det bestämde hon sig för att packa väskan igen.


Anna Wijk här i Kais Mora-tröjan. Anna spelar just nu i Sveriges kanske hetaste kedja tillsammans med Amanda Larsson och Therese Karlsson. Foto: Lars Lindberg

–     Jag trivdes oerhört bra i Umeå, men jag kände att jag ville bo närmare hem och det blev avgörande i tankarna om jag skulle flytta eller stanna.
 
Kais Mora blev nästa anhalt och när även Sara Kristoffersson kom till Dalaklubben skrevs förhoppningarna på laget upp till skyarna.

–     Det snackades om att vi skulle vinna SM-guldet enkelt, men så kände inte vi. Visst hade vi ett oerhört starkt lag, men det var många nya spelare och det var mycket som skulle stämma om vi skulle gå så långt.
 
Laget satte upp ett internt mål att ta sig till SM-final, men i semifinalen mot Djurgården tog det stopp i en femte och helt avgörande match.
 
–     Det gick inte som vi hade tänkt oss. Det var superjobbigt, framför allt med tanke på att vi var så pass nära. Det gjorde nog det hela ännu värre, faktiskt.

Säsongen tog slut där, men olyckan hade bara börjat. Under fjolårssäsongen petades Wijk från landslaget på grund av för dåliga fysvärden.
 
–    Den första petningen var på grund av det, men vid den andra hade jag helt enkelt inte presterat bra nog. Det var såklart tungt, men jag fick ta det. Jan-Erik Vaara sa vad han hade för krav på mig och det var bara att kämpa på. Jag gjorde en förändring till förra årets säsong och började träna sommarträningen med Kais Mora istället för att göra det själv hemma i Sandviken. Det gjorde allt så mycket lättare.

I april tidigare i år fick hon betalt för sitt slit då Wijk fick chansen att återigen representera Sverige under Euro Floorball Tour i St.Gallen, Schweiz.
 
–     Jag fick lite betalt för mitt slit då så det var skönt. Jag hade hoppats kunna ta mig till VM och kände att jag hade gjort en bra turnering i St.Gallen i april.

Hur kände du inför uttagningen av VM-truppen i höst?

–     Det var såklart osäkert i och med att jag inte hade varit med så mycket innan. Men när man sedan vann guldet var det helt underbart. Kanske till och med bättre än det första med tanke på att jag var äldre i det här VM:et och bidrog med till guldet.

Du fick spela med klubbkompisarna Amanda Larsson och Therese Karlsson. Hur kändes det?

–     Vi spelar den andra säsongen tillsammans nu och vi kompletterar varandra väldigt bra. Alla tre släpper bollen snabbt och det har helt enkelt fungerat väldigt bra.
 
Du är bara 20 år gammal, men har redan hunnit med mycket under din karriär. Vad drömmer du om härnäst? 

–     Jag vill ta ett SM-guld. Det är min största dröm. Jag har spelat en final och det var hur häftigt som helst. Visst, den var tung att förlora, men jag tror att vi har stora chanser att ta oss dit med Kais Mora i år om du frågar mig. Det är mycket som ska stämma, som tur med lottning och så vidare, men jag tror att vi kan gå hela vägen.

Vad har du för framtidsplaner i övrigt?
 
–     Jag vill börja plugga snart. Jag måste bara komma på vad jag vill läsa och sedan får vi se vad och vart det blir.

Det finns inte så gott om universitetsutbildningar i Mora dock?

– Nej, jag är medveten om det. Ska jag pluggar blir det på distans eller flytta någonstans. Jag vet att det finns bra med utbildningar i Falun, Umeå, Stockholm och Göteborg och även om jag inte tänkt mycket på det ännu kan det bli aktuellt redan till nästa säsong.


Författare: Daniel Karlsson