2009-12-11 11:08

Motståndarna är scoutade

Sverige lämnar inget åt slumpen i VM i Västerås. Mika Packalén har suttit på läktaren under turneringen och specialscoutat Sveriges främsta motståndare.


Mika Packalén.
Foto: Bildbyrån
.

Anledningen är enkel: Sverige ska ha stenkoll på sina motståndare och vara beredda inför eventuella överraskningar.

– Jag försöker kartlägga de tre främsta hoten mot Sverige. Det handlar om Tjeckien, Schweiz och Finland. Jag tittar på helheten, berättar Mika Packalén som till vardags är sportchef i elitserieklubben Endre.

– Jag tittar egentligen på allt gällande deras uppträdande, från hur de arbetar i båset, hur de coachar, spelet 5 mot 5, offensivt, defensivt, power och box play, frislag, individuella spelares styrkor och svagheter och naturligtvis spelet i stort. Jag försöker förbereda så mycket så möjligt så att det inte ska finnas några obehagliga överraskningar för Sverige.

Vad har du, utan att avslöja för mycket, sett hittills?
– För det första tycker jag att man har fått en bra bild av lagen. Vi har följt de här nationerna en tid, även innan VM, så jag har sett dem i fem eller sex matcher och har ett brett urval av material för att kunna skapa mig en bra bild av dem.

Och sedan förmedlar du detta till landslagsledningen?
– Jag sammanställer rapporter på de här länderna och kompletterar med statistik, sedan är det upp till Janne, Martin och Gunnar att avgöra vad de vill lyfta fram. De får plocka fram russinen i kakan helt enkelt.

Kan något lag rubba Sverige?
– Fortfarande är det så här att ett lag i en enstaka match, i en semifinal eller en final, kan rubba Sverige. Finland och Schweiz, och kanske till och med Tjeckien, kan ändra hela sin spelidé i en enda match och störa Sverige. Om det räcker i 60 minuter låter jag vara osagt, men den lyxen, inom citationstecken, har ju länderna här i och med att de kan ändra allt i en enskild avgörande match. I en serie hade inget lag kunnat rå på Sverige, men i en enda match kan vad som helst hända. 

 

Så ser Mika Packalén VM-innebandyn - med granskande ögon från åskådarplats. Foto: Lars Hjalmarsson.


Sverige lämnar inget åt slumpen i VM. Det går inte bara att ställa ut skorna på banan och lira hem ett VM-guld trots att Sverige på pappret har den överlägset mest talangfulla truppen, utan det kräver också en organisation runtomkring som skapar förutsättningar.

Att scouta motståndarna ordentligt är en del i det.

– Den intensitet som Sverige har i sitt spel har inget annat landslag, men man vill inte lämna något åt slumpen och man tar seriöst på detta på alla sätt och vis. Det är naturligtvis också ett steg i rätt riktning för landslagsinnebandyn, säger Packalén och berömmer Jan-Erik Vaara för att svensk daminnebandy har tagit flera kliv framåt på landslagssidan.

– Jag vill ge beröm till Jan-Erik Vaara som har skapat en helt annan seriositet i landslaget. Han har visat var skåpet ska stå och satt nya krav på spelarna i damlandslaget, till exempel vad gällande fysik och kondition. Det är en seriös satsning där inget lämnas åt slumpen, och det är Vaara som ligger bakom det. Han får en del skit runt om i Sverige då och då, men han ska ha cred för sitt fantastiska arbete med daminnebandyn i stort.

Mika Packalén har befunnit sig på läktarplats under hela VM-turneringen och har också tankar om daminnebandyn i stort.

– Det finns både bra och dåliga saker. Schweiz har jag berömt och det är en nation som ser intressant ut, även inför framtiden. Polen och Ryssland ser intressanta ut. Negativa nationer finns också, som till exempel Norge som har gått bakåt i utvecklingen. A-gruppen är väldigt ojämn, det måste man konstatera, säger Packalén.

Vad har hänt sedan VM spelades i Sverige för tio år sedan då?
– Vi kan titta på tre saker, det taktiska, det tekniska och det fysiska, och det är som natt och dag idag jämfört med för tio år sedan. På damsidan går utvecklingen ännu snabbare än på herrsidan, kanske beroende på att man lär från herrsidan, och bara på fem år tycker jag att daminnebandyn har exploderat just vad gällande taktik, teknik och fysik. Sedan kan man också säga om VM att inramningen kring det här mästerskapet är helt annorlunda jämfört med för tio år sedan. Utan att ta något ifrån dem som arrangerade VM för då så var det mer en skolgympaturnering. Arrangemangsmässigt och även massmedialt är det mycket bättre nu, och det är roligt för svensk damidrott och daminnebandy.

Om vi tittar på taktik, teknik och fysik, vad ska de andra nationerna göra för att närma sig Sverige och de andra ledande nationerna?
– Om vi utgår från att Sverige är marknadsledande, och går händelserna i förväg och säger att Sverige vinner VM, så gör man det tack var sin intensitet i spelet. Man har en fysik och ett tempo som de andra länderna inte mäktar med. Om jag får tycka något om de andra länderna så är det framförallt att lägga mer krut på fysiken som nummer ett. Teknik och taktik kan komma som god tvåa, men man behöver jobba ännu hårdare på den fysiska biten, och genom det kan man närma sig Sverige snabbare.

Mika Packalén har ett innebandyöga som upptäcker spelidéer, taktik och öppningar, men lika mycket som han njuter av vackra kombinationer, lika mycket mår han dåligt av bristande taktik och teknik.

– Absolut, fina kombinationer är fantastiskt underbart på alla sätt och viss. Samtidigt kan jag inte se en riktigt usel match för det är nästan ett helgerån mot sporten och ger mig migrän istället (haha). Det är två olika världar.

VM-guide på innebandy.se


Författare: Jonas Gustavsson