2009-12-14 07:00

Annorlunda roll i guldlaget

Spelarna på plan i VM-finalen hyllades enormt. Men en lika viktig pusselbit i det framgångsrika landslaget är spelarna som accepterade bänken.

Förbundskaptenen Jan-Erik Vaara och hans landslagsledning har inte hymlat med att trygghet är ett av ledorden i landslaget. Det innebar bland annat att spelarna innan VM-turneringen hade koll på sina roller och i vilka formationer som de skulle spela i.

Fyra spelare togs också ut med vetskapen om att de skulle vara reserver. Deras roll? Att vara beredda om någon skada inträffar och, kanske viktigast, att peppa spelarna som spelar.

Även om man inte spelar så ska man bidra med energi och inte äta upp energi från gruppen.

– Den största uppgiften handlade om att peppa de andra spelarna för vi som satt på bänken har vetat länge att vi ska sitta där, berättar veteranbacken Ina Rhöös som fick följa hela VM-finalen mot Schweiz från bänkplats.

– Vi på bänken hade tre egna ledord i den här matchen, och det var peppa, njuta och glädje.

Ingen av de fyra reserverna – Sandra Fredriksson, Helga Karlsson och Elin Tjärnström är de övriga – tvekade att tacka ja till VM, trots att de visste att speltiden skulle bli knapp.

Och trots att det inte blev en enda minut spelad i finalen, så var Ina Rhöös otroligt glad över det bärgade VM-guldet.

– Det var jätteroligt så klart och vi är den första nationen som lyckas vinna ett hemma-VM, så det är stort, säger Ina.

– För mig blir det lite speciellt eftersom jag inte har spelat, men jag är jättestolt över det här laget och är imponerad över vad de har presterat. Min egen personliga känsla är att det var lite vassare att vinna VM-guld 2007 när man var mer delaktig, så ärlig måste jag vara, men det här är enormt stort också.

Du var på väg in i finalmatchen vid ett tillfälle?
– Vi hade gjort klart att om Malin Eriksson eller Isabell Krantz blev utvisad så skulle jag gå in i box play, men vi hade lite otur och Schweiz hade ett väldigt bra spel i power play så jag hann aldrig komma in.

Vad är känslan när man inlett på bänken men har chansen att komma in på plan i en VM-final med över 4 500 åskådare på plats?
– Man är givetvis jättetaggad. Man får ett ganska kraftigt adrenalinpåslag när man känner att man har chansen att komma in med den här inramningen.

Sverige var överlägsna i finalmatchen.

– Jag tycker att vi gjorde en jättebra match, vi tog initiativ och hade egentligen kontroll över händelserna hela tiden, berättar Ina.

När kändes det klart då?
– Klart är det aldrig förrän det är slut. Jag vet att Schweiz är bra och att de har många vassa spelare, så även om det stod 6-2 i slutet så kände jag mig inte trygg, och jag uppmanade tjejerna att fortsätta kämpa.

VM i Västerås var Ina Rhöös tredje raka VM. Frågan är när hon spelar sitt nästa.

– Oj, det är svårt att säga. Men om jag fortsätter spela så är det klart att man vill vara kvar på landslagsnivå.

VM-guide på innebandy.se


Författare: Jonas Gustavsson