2009-12-03 08:06

"Allt kan hända i en enstaka match"

Kristina Landgren har varit förbundskapten för både dam- och herrlandslaget. För innebandy.se berättar om om sina erfarenheter därifrån, samt blickar mot VM i Västerås.

Snart stundar ännu ett dam-VM. Du som har varit förbundskapten för damlandslaget tidigare, hur gärna hade du velat coacha laget i Västerås?
- Jag har inte funderat på att coacha landslaget, utan är mer än nöjd med min roll som sportsligt ansvarig för Pixbo Wallenstams elitlag. Jag kommer dock att sitta som en glad läktarexpert och heja på vårt landslag.

Vilket är ditt bästa respektive sämsta minne från tiden med landslaget?
- Den bästa resan är att på två år vända trenden där Finland regerade, till att vinna guld i Bern.  Den sämsta är semifinalmatchen mot Finland i Singapore där vi förlorade.

Hur resonerade du kring laguttagningarna?
- När jag och Åsa (Karlsson, assisterande) byggde laget, tittade vi mycket på rollspelare som sedan skulle komplettera varandra i formationen. Vi ville få spelarna att vara bäst när det gällde och köra på de spelare som man kände var heta för dagen.

Tittade du mest individuellt på spelarna eller mer om ett lag gjorde bra ifrån sig, fanns det större chans att komma med i landslaget?
- Vi tittade individuellt på spelare och inte vilken förening de kom ifrån. En farhåga fanns dock med spelare som var aktuella men inte gick till slutspel (när VM spelades i maj), och få dem hålla igång dem innebandymässigt då kanske laget la ner träningarna. Men det blev aldrig ett problem då föreningarna ställde upp och körde på med innebandyträningarna. Jag tror att 10 olika föreningar hade spelare med till VM 2003 där vi tog guld.

Många spelare slutar spela innebandy i unga år, får de chansen för tidigt i Elitserien och landslaget? Vad kan man göra åt detta problem?
- Främsta anledningen tror jag inte är att de kommer upp för tidigt däremot att de ekonomiska förutsättningarna inte finns. Damerna spelar dubbelmöten och blir borta hela helger, mycket tid läggs på resor. En damspelare har oftast inte någon särskild ersättning från klubbarna. Tjejer kanske också väljer att satsa på en yrkeskarriär tidigare än killarna vilket gör att det blir svårt att kombinera.

 

Kristina Landgren följer VM i Västerås från läktaren. Foto: Bildbyrån.


Du slutade efter VM i Singapore. Var det på grund av semifinalförlusten där eller fanns det andra orsaker?
- Jag slutade inte för att vi förlorade utan det var bestämt att jag skulle köra över VM och sedan lämna över till Jan-Erik Vaara som hade gått bredvid oss under året. Därefter var tanken att vi skulle vinna VM-guld med herrlandslaget i Globen 2006.  Det var glasklart vad som gällde. Många tror väl att vi förlorade i Singapore för jag hade två landslag, men som även Kent Göransson fick erfara, är det hårfina marginaler mellan succé och fiasko på den nivån. Det handlar om att vara bäst när det gäller och det var vi inte. Men faktum är att det året är det bästa i mitt liv som innebandynörd. Jag fick åka runt och kolla innebandy, ha superkoll på allt som hände, träffa många fantastiska ledare och spelare i elitserien på både herr- och damsidan. Ibland kan jag tycka det var ett hån mot mina kolleger i staben kring dam- och herrlandslaget när man fokuserade för mycket på att jag inte skulle klara det. Det finns en anledning att man har en ledarstab och jag hade den bästa, noga utvald.

Du har unik för att ha varit förbundskapten för både dam- och herrlandslaget. Vilka skillnader fanns det i dessa uppdrag?
- Lika väl som det finns skillnader så finns det likheter. Bägge uppdragen handlade om samma sak vilket passade mig perfekt, att vinna.  Viljan att vinna var lika stark i bägge landslagen och vägen dit var lite olika bara. Varför skall vi tjejer ha så svårt att säga att vi är bra, spelar man i landslaget är man bra och ska stå för det då. Jag gillade Jakob Olofssons inställning eftersom han alltid fanns tillgänglig för att lägga en avgörande straff. Vi hade inte med honom som straffskytt, men i hans värld var han bäst.

Var innebandyvärlden mogen för en kvinnlig förbundskapten för herrlandslaget?
- Det är inget jag funderar över. För mig har det alltid handlat om ära att leda det svenska landslaget oavsett om det var U19 dam, dam- eller herrlandslaget.  Om världen var mogen eller inte struntar jag i. Jag vill bara vinna och göra det jag älskar.

Finns det något du hade velat åstadkomma med herrlandslaget som du inte hann innan du slutade?
- Jag tycker att vi på de två åren jag hade landslaget fick upp kontakten bra med föreningarna eftersom en av huvudpunkterna var att se många matcher. Det hade tidigare förekommit kritik mot att man inte var ute i landet och träffade tränare och såg matcher, så jag är glad att vi ändrade på det.  Tittar jag tillbaka så var det en resa som gjorde att jag utvecklades enormt som ledare.

Känner du igen din spelidé för landslaget i dagens damlandslag?
- Det känns som att innebandyn på damsidan har tagit ett enormt kliv sedan VM i Singapore, vilket också visar sig i Jan-Erik Vaaras spelsystem. Det går inte att jämföra med då.

Är det uttagna landslaget även det landslag du skulle ha tagit ut? Vilka i Sverige blir nyckelspelare tror du?
- Hermine Dahlerus och Karolina Widar blir Sveriges nyckelspelare, men räkna inte bort Sara Kristoffersson som har varit i Vaaras frysbox ett tag. Som läktarexpert så hade väl min trupp inte varit speciellt annorlunda förutom att jag gärna hade sett att IKSU:s Frida Stenvall fått en av backplatserna och att Camilla Nilsson från Pixbo Wallenstam fått en plats som joker forward. När hon är som bäst är det få som slår henne.

Hermine Dahlerus fanns ju även med i ditt landslag. Blev du förvånad när hon petades i våras?
- Nej!  Jag var säker på att Vaara inte skulle våga chansa på att inte ha henne med. Minne är en spelare som jag alla dagar i veckan skulle ha med i mitt lag och jag har förgäves försökt få henne att flytta till Göteborg. Hennes rutin och målsinne hade inte jag velat vara utan i Västerås.

Vilka förväntningar bör vi ha på Sverige i kommande VM? Finns det något lag som kan hota Sverige?
- Jag hoppas och tror att Tjeckien i framtiden kan segla upp och vara med om att slåss om en finalplats, men det känns som Sverige än så länge är för bra för de andra nationerna. Dock kan allt hända i en enstaka match, tro mig jag vet. Avslutningsvis vill jag önska Jan-Erik Vaara och damerna lycka till! Vi är ett stort gäng supportrar som kommer heja på er i Västerås, hälsar Kristina Landgren.

VM-guide på innebandy.se

Författare: Gittan Ahonen Gunnarzon