2013-08-21 11:19

Till vår vän och kollega Klas Pettersson

Tack Klas. Tack för det du gjorde för Svensk Innebandy. Och tack för att vi, på olika nivåer, fått lära känna dig genom åren. Du var en passionerad sportfantast med hjärtat på det rätta stället och som följde innebandyn extra nära.

Den här texten är tillägnad vår informatör och vän Klas Pettersson (1972-2013) som efter en tids sjukdom lämnat oss. Våra tankar går fortsatt till hans fru Ann-Sofie och deras tre döttrar.

För Klas var det viktigt att saker gjordes på rätt sätt. Fakta, noggrannhet och statistik prissattes högt. Som källhänvisning till exempel. Därför ska det direkt klargöras att det som skrivs här är en sammanställning av vad kollegor minns, vad Klas själv berättat, mailat, svarat på i intervjuer och skrivit på sin egen blogg ”en halv blinkning”.



Klas föddes på Uppsala BB den 17 oktober 1972 och blev tidigt sportintresserad överlag. Innebandyintresset var riktigt genuint. Som 14-åring var han med och startade såväl Knivsta IBK som Upplands Innebandyförbund.

Klas hade sportjournalistambitioner och valde därför samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Efter halva utbildningen blev han dock rejält skoltrött och allt fler åtaganden inom Upplands IBF gjorde att hans rum hemma mer och mer förvandlades till ett kontor.
”Någonstans kände jag redan här att jag skulle komma att jobba med innebandy administrativt”, har Klas själv skrivit på sin blogg. 

Som 19-åring kom han till Svenska Innebandyförbundet för första gången. Där fick han främst hantera nya föreningsansökningar. Efter några månader lockades han tillbaka till rötterna och blev kanslichef på Upplands IBF. 

År 2001 kom Klas åter till Svenska Innebandyförbundet. Den här gången som informatör. Han tyckte det saknades material om innebandy och har sedan dess gjort ett enormt jobb med att samla på sig både det ena och andra. Framförallt statistik. Ett exempel på detta är sammanställningen av alla lag och spelare som spelat i högsta serien. Deras matcher och poäng – säsong för säsong.

Av statistiken byggde Klas nyheter och historier. Han älskade detaljerna och kom ofta ihåg saker samt händelser som ingen annan. Dessutom hade han alla rekord väl bevarade i en egen databas.

De alldeles särskilda händelserna fick honom extra peppad.
”När Dalens nummer 3 Ulf Brännström kvitterade till 3–3 efter 3.33 av den tredje perioden var jag smått exalterad, och som speaker ledde till ett skönt samarbete med publiken”, har han själv berättat i en intervju i Storvretas matchprogram.

Klas tog inte alltid stor plats. När han gjorde det var det ofta med sin underfundiga humor. Som de 66 underbara bildgåtor han så sent som hösten 2012 knåpade ihop där en tavla på flaket av en leksakslastbil skulle få betraktaren att förstå att han just illustrerat sportgrenen konståkning.

Både verbalt och i text var Klas bra på att snabbt hugga på små detaljer som hade förankring i verkligheten. Han hade otroligt roligt åt ord och texter. Det var dråpligheter som syftningsfel, översättningsmissar, lustiga skyltar eller bisarra friidrottsnamn som han ofta delgav sin omgivning.

Den Klas vi minns var en varm och glad kille som arbetade stenhårt och målmedvetet på ett otroligt professionellt sätt. Ett exempel på sin förmåga att finna sig i alla situationer är den gång när hela arbetsgänget skulle ut och äta. Klas råkade bli inlåst på kontoret och det hade precis larmats på när en av kollegornas telefon ringde.
”Jag är kvar här inne. Och jag sitter alldeles stilla”, sa han på sitt plikttrogna sätt.   

Med åren blev han också en saklig och mycket uppskattad speaker i Fyrishov. Först i B-hallen för Ekeby samt Uppsala City och sedan var han, bakom mikrofonen, med på hela resan när Storvreta gick från SSL-nykomling till svenska mästare. Även om Klas hjärta hade rum för lag som IFK Göteborg, Färjestad och Luton dunkade det extra för Storvreta. Klas hade också förmågan att uppskatta en bra idrottsprestation även om det drabbade hans lag.
”Det var ju synd att han skulle göra sitt livs snyggaste mål just mot IFK Göteborg”, kunde han säga med ett snett leende på typiskt Klas-vis. 

Givetvis spelade Klas innebandy själv men höjde aldrig den karriären till skyarna, snarare tvärtom. Han såg sig själv som en medioker forward vars största merit som innebandyspelare var att han spelat i samma lag som blivande världsmästaren Mikael Holmer. Ljudet av sitt eget skott var, enligt Klas, inte ”schwoosch” utan snarare ”klick”.

När kanslipersonalen spelade innebandy ihop fick han tidigt namnet ”Skuggan Pettersson”. Om det var för att han hade ”Skuggan Nilssons” genialiska passningsrepertoar eller inte låter vi vara osagt. Men en närkamp nere i ”källaren” minns vi särskilt då en kollega åkte på en armbåge av Klas och fick ett blåöga. Klas hävdade, med glimten i ögat, att kollegan försökt bita honom i armbågen.

Han fick istället för att spela med de bästa, bevaka de bästa. Totalt såg Klas 165 svenska A- och U19-landskamper live. Väldigt många men samtidigt alldeles för få.

För evigt saknad.

Fotnot: Eftersom Klas var en självuttalad språkpolis så ska alla direkta felaktigheter som missade mellanslag och särskrivningar (som Klas var allergisk mot) direktrapporteras till artikelförfattaren.  


Författare: Daniel Karlsson