2016-04-10 15:06

Hall of Fame: Karl-Heinz Seiler


Karl-Heinz Seiler, domarlegendar. Foto: Stefan Svensson/Per Wiklund

Redan innan Svenska Innebandyförbundet bildades dömde han innebandy. Domarlegendaren Karl-Heinz Seiler är invald i Hall of Fame.
– Tillsammans har vi åstadkommit enorma framsteg, säger han. 

Innebandyn växte starkt under 1970-talet i Sverige. Men i den nya sporten var de tunt om personer som ville döma. Det var ju roligare att spela. 1977 tog Karl-Heinz Seiler klivet från spelare till domare. Och resten är historia.

– På vintern spelade vi alltid innebandy inomhus. Det blev hårda tåg, och till slut lär någon döma. Då tog jag den biten och började döma lite. Man försökte hitta på regler från rinkbandyn, eftersom det inte fanns några skrivna regler, säger han.

Nej, det var just det som var problemet. Det fanns inga gemensamma regler på den tiden. Men det skulle Seiler ändra på.

– Den första regelboken har jag och Stefan Kratz författat. Vi skrev den för att det skulle bli lite kontinuitet. Sedan fanns det en regelgrupp så småningom. Man var tvungen att anpassa sporten så att man kunde spela. Det var en ganska lärorik tid.

Seiler var med och dömde det första svenska mästerskapet, som avgjordes i Fagersta. Och han poängterar att det var en helt annan verklighet än dagens innebandy.

– Nu är det en riktig idrott, det var det inte på den tiden vi började. Det har utvecklats till en fysiskt krävande sport. Det går väldigt fort i dag. I början fick man knappt nudda varandra innan det blev frislag. Acceptansen hos spelarna och domarna var inte den bästa på den tiden. Man letade efter en nivå, det varierade mellan olika län.

Drivkraften för domare Seiler, som även satt med i tävlingskommittén, domarkommittén och bestraffningskommittén i Svenska Innebandyförbundet, var att få innebandyn till en nationell sport så att man kunde spela med samma regler över hela landet.

– Det professionella tänket har utvecklats oerhört snabbt inom innebandyn. Vi hade tävlingsbestämmelser och en stabilitet. När jag kom in internationellt försökte jag få reglerna likadana i alla länder. Där hade jag en fördel att jag kände till olika kulturer. Det gällde att alla spelade lika. I början när vi kom till Schweiz hade målvakterna fortfarande klubba, till exempel, säger Seiler och fortsätter:

– Stefan Kratz och jag har gjort ett bra arbete. Vi gjorde om regelboken och översatte den till engelska. Så försökte vi sälja ut till det Finland och Schweiz. Utvecklingen gick till så att Sverige alltid var ett steg före. Vi skulle utveckla innebandyn för de som spelade, inte för de som dömde.

Seiler dömde på förbundsnivå i ungefär 25 år. Han försökte hela tiden göra konstruktiva lösningar för att utveckla dömandet. Han lät domare besöka andra distrikt, han lät finska domare åka till Sverige och vise versa. Han har hållit i domarkurser i flera länder i Europa. Allt för att få innebandyn att bli så likadan som möjligt i de olika länderna.

– Det är inte jag själv som har utvecklat innebandyn. Men tillsammans har vi åstadkommit enorma framsteg.

Det här är Floorball Hall of Fame


Författare: Anton Rosenblad