2016-04-08 15:30

Hall of Fame: András Czitrom


András Czitrom, en pionjär inom svensk innebandy. Foto: Stefan Svensson

András Czitrom var med och skapade Svenska Innebandyförbundet 1981. Innebandypionjären är invald i Hall of Fame.
– Det var kul att skaffa en helt egen sport, säger han. 

Den i dag 64-årige András Czitrom kom till Sverige från Ungern 1965. Han började jobba som fritidsledare och blev snabbt förtjust i innebandyn som växte under 70-talet. I slutet av samma årtionde började Czitrom jobba för att skapa ett riktigt innebandyförbund. Efter en del efterforskningar fick han 1980 kontakt med Crister Gustafsson i Sala. Redan då hade Gustavsson byggt upp Svenska Innebandysällskapet (SIBS).

7 november 1981 träffades duon för första gången – bara en timme före mötet på Sala Stadshotell. När mötet var avklarat hade Svenska Innebandyförbundet bildats.

– Det var kul att skaffa en helt egen sport. Det finns de som tycker att det här är bandy eller hockey. Det var därför jag kämpade för att det skulle heta floorball. Jag var med och bildade innebandyn för att ge den en chans. Och vi hade rätt. Vi vann, säger András Czitrom och fortsätter:

– Det var lätt att dra i gång det eftersom många skrattade åt det. Jag blev tänd av det. Jag visste redan då att vi hade rätt.

Czitrom satt med i den första styrelsen, och tog över ordförandeskapet efter just Crister Gustavsson. Mellan 1983 och 1986 ledde han svensk innebandy framåt. Men efter det väntade nya uppdrag. Då var Czitrom med och skapade Internationella Innebandyförbundet (IFF). Där satt han som ordförande 1986-1992.

Har innebandyn fått det erkännande sporten förtjänar, tycker du?
– Jag vet att vi kommer att få det. Jag vet att innebandyn kommer att bli större. Frågan är bara när det blir en olympisk sport. Jag hoppas att det blir snart, men det kanske kommer att ta tid. Jag tycker att IFF ska ha en egen sektion som heter Floorball to the Olympics.

Czitrom menar att svenskarna, på grund av att förbundet kom med i Riksidrottsförbundet i första ansökningen, har blivit bortskämda med framgångar. Det har alltid varit svårare att jobba internationellt, säger han.

– Jag fortsatte jobba med innebandyn så mycket jag kunde. Det var många som skrattade när jag och Crister satte i gång. Men skratta bäst som skratta sist. Det kan vi göra i dagens läge.

Så från en så lång period i livet fylld med innebandy – vad är då det bästa minnet?
– Det var när vi kom med i Riksidrottsförbundet (1985). Det var som att vinna tio VM i följd. Det var många taktiska saker som man var tvungen att göra. Det var fantastiska människor som jobbade med det för att det skulle bli verklighet.

Det här är Floorball Hall of Fame


Författare: Anton Rosenblad