2010-04-17 15:50

Kaptenen avgjorde finalen

SM-finalen utvecklades till en rysare. Den som satte punkt för hela tillställningen var en av de stora: Karolina Widar.

SM-finalen 2010 fick avgöras på straffar efter en målrik och oviss historia.

Iksu brände sina första tre straffar medan Rönnby satte sina två. När Rönnbykaptenen Karolina Widar klev ut på planen i Globen för att lägga den tredje straffen hade hon alltså chansen att avgöra finalen.

Och Karolina Widar missar inte en straff.

– Jag var inte så jättenervös. Jag var lite nervös innan straffläggningen, men när vi ledde med 2-0 kändes det ganska skönt. Jag kände att något bättre läge får jag inte, berättar en strålande glad Karolina Widar och det känns som att landslagskaptenen aldrig har bränt en straff.

– Jo, det har jag. Jag har inte varit straffskytt så länge, det var nog i slutet av förra säsongen som jag gick in och blev straffskytt på allvar. När man är lite mer rutinerad så brukar man få chansen och nu har jag en straff som jag litar på och det är skönt.

Straffen Karolina Widar bjöd på i finalen var en specialare. Det var exakt samma variant som hon levererade i VM-finalen i Västerås.

Veteranen verkar inte beröras av pressen – både i VM-finalen och i SM-finalen lyckades hon med straffen, trots mycket publik.

– Jag vet inte… det är klart att man tänker lite grand att det är mycket runtomkring. Men vet jag vad jag ska göra och gör jag det rejält så brukar det fungera, menar Karolina som nu har inkasserat sitt andra SM-guld. 

 

Karolina Widar satte punkt på SM-finalen genom att sätta den sista straffen. Foto: Bildbyrån.


Det har ryktats om att karriären för Karolina Widar ska vara över… men så blir det inte.

– Jag har sagt att jag ska köra på. Vi ska skriva ett nytt kontrakt efter säsongen. Sedan får vi se hur kroppen känns, det är mest det som det hänger på, menar Karolina som liksom många andra innebandyspelare har svårt att lägga av.

– Man är väl en trägen vinnarskalle. Det spelar ingen roll vad det är, man vill vara med och kriga för sådana här saker.

Varför är det så svårt att lägga av?
– Jag tror att det är för att det är så himla kul. Man lever med innebandyn hela tiden. Man stärks av det vid sidan om, att man får syssla med något man är bra. Jag tror det kommer att bli tomt när man väl slutar, det kanske blir så att man tappar lite av sin identitet.

Och sådana här SM-minnen hjälper till?
– Ja, absolut. Jag kommer att spela upp den här filmen många gånger framöver.


Författare: Jonas Gustavsson